Utebliven omprövning
Den fortsatta S-kongressen visade lika stor enighet som de första dagarna. Partistyrelsen har efter att ha lyssnat av ombudens uppfattningar i temagrupper lagt fram justerade förslag till formuleringar och med skärpningar på vissa punkter, utan låsningar om att regeringen måste göra på något speciellt sätt, har ombuden blivit nöjda.
Måndagen inleddes av ett tal av finansminister Magdalena Andersson före ett block med rubriken En välfärd som går att lita på. Det var den senare delen av rubriken som finansministern tog fasta på.
”Ordning och reda i statens finanser” har blivit Magdalena Anderssons mantra. Att förbättringarna av statsfinanserna sedan hon tillträdde mera beror på den förbättrade konjunkturen än på hennes och regeringens politik glömmer hon förstås, när hon berömmer sig av att det nu är ”ett helt nytt läge”, där det finns pengar över i statsbudgeten för investeringar i infrastruktur och ökade anslag för välfärden.
Några skattehöjningar nämnde inte Magdalena Andersson i sitt tal, och et nämns inte heller i de politiska riktlinjer som partistyrelsen lagt fram kongressen. Det beror knappast på att regeringen och partiledningen inte vill höja skatter utan det är snarare något som inte ska framhävas i onödan.
En del av talet ligger det mycket i. Ökade klyftor skapar ökade motsättningar i samhället. I Sverige har alla inkomstgrupper fått del av inkomstökningen, till skillnad från i USA och många andra länder. Här har också inkomsterna ökat så de nu är högre för alla än före krisen 2008-09. Den utvecklingen kom främst under Alliansregeringens tid.
Alliansen betonade, precis som Magdalena Andersson i går, att den största ekonomiska klyftan beror på om man har arbete eller inte. Men den insikten leder inte till en tillräckligt jobbinriktad S-politik. Den hyllade svenska modellen behöver moderniseras, om alla som står långt från arbetsmarknaden ska få jobb och inkomst.
