Vad menar S med vinstjakt i vården?
Frågan om att förbjuda vinster för företag inom skolan, vården och omsorgen flaggades före kongressen upp som en av de stora stridsfrågorna. Men genom arbetssättet med temagrupper, där partistyrelsen kunde lyssna av opinionen bland ombuden och sedan skriva fram en kompromiss till kongressen har de stora striderna uteblivit.
Nu böjde sig ändå partiledningen för den opinion som är starkt kritisk till vinstdrivande företag inte bara inom skolsektorn utan också i vården och omsorgen. Men formuleringen – ”Det behövs ett regelverk som sätter stopp för vinstjakt i skola, vård och omsorg” – blev näst intill obegriplig. För var hittar man ”vinstjakt” inom vården eller omsorgen? Bland friskolorna som ofta drivs av stora koncerner kan man möjligen se sådana exempel.
Inom vården är huvuddelen av företagen små, som driver en eller möjligen ett par vårdcentraler. Deras motiv är inte vinstjakt utan möjligheter att driva verksamheten på sitt eget sätt, utan landstingens hämmande styrning.
Också inom omsorgen är vinstjakten sällsynt. Eftersom mycket drivs inom LOV kan ingen ”skära guld med täljkniv” eftersom ersättningen baseras på de kommunala kostnaderna. Det är bara genom effektivare verksamhet som ägarna kan göra någon vinst.
Med Ilmar Reepalus utredningsförslag kan nästan inga företag, vare sig småföretag, ideella organisationer eller kooperativ, fortsätta sin verksamhet beroende på de vinstbegränsningar han vill göra. Bara de stora bolagen kan kanske gå runt regelverket och stärka sin position.
Vinstjakt kan man möjligen tala om för de bemanningsbolag som hyr ut vårdpersonal till höga kostnader – men de omfattas inte av Reepalus utredningsförslag.
Det gör inte heller de lönsamma byggbolag som bygger sjukhus och vårdcentraler med stora vinster. Så vad betyder egentligen kongressbeslutet?
