Personkemin ofta avgörande
Hässleholm har kommit i riksmediernas fokus de senaste månaderna. Orsaken kunde vara roligare, men kaoset i kommunfullmäktige är näst intill unikt i landet. Helt unikt är att sverigedemokrater fått ledande positioner tack vare att moderater, liberaler och kristdemokrater aktivt röstat på dem.
Unikt är det däremot inte att fullmäktige inte har någon klar majoritet. Det är snarare det normala numera i Kommunsverige. I mer än hälften av kommunerna har inget av de traditionella blocken majoritet efter det senaste valet. Det har gjort att blocköverskridande lösningar många gånger hittats, och det kan se ut nästan hur som helst.
I 26 kommuner samverkar exempelvis S och M, i de flesta med något eller några fler partier. Enbart S+M styr i nio kommuner. Det som är omöjligt i Hässleholm går alltså bra på andra håll. Än mer ”oheliga” allianser finns också, där exempelvis V och M ingår i samma majoritet.
En kommun där S och M samarbetar är Hässleholms grannkommun i söder, Höör. Där samarbetar ”Partnerskapet” med S, V och MP och ”Treklövern” med M, C och KD. De två blocken delar på ordförandeuppdragen och viceordförandeuppdragen och samarbetar om huvuddelen av politiken.
Det är mycket personkemi, förklarar M-kommunalrådet Anna Palm i S-tidningen Aktuellt i politiken. Man får inte vara alltför prestigefylld, säger S-kommunalrådet Stefan Lissmark i samma artikel.
Det var när inget block fick majoritet i Höör efter valet 2014 som det här samarbetet formades, som i många andra kommuner. I Hässleholm har valet inte resulterat i att något block fått majoritet det här årtusendet. Redan 2002 års val ledde till en oklar majoritet, men då löstes det genom att S och C samarbetade, alltså som den innevarande mandatperioden.
2006 tog Alliansen stöd av Folkets väl för att få majoritet, och 2010 plockades Miljöpartiet in i Alliansmajoriteten. Men 2014 gick det inte att enas om någon majoritet.
Att en minoritet styr i en kommun är inte unikt. Det är snarare ganska vanligt numera. Det har också lett till att styrande minoriteter, precis som i Hässleholm, har avgått under mandatperioden.
Socialdemokraterna har tvingats avgå även i kommuner där S styrt sedan kommunerna bildades i början av 1970-talet, ja även på orter där S styrt sedan den allmänna rösträtten infördes.
Gävle uppmärksammades som en stor kommun där Alliansens budget fick majoritet i fullmäktige med SD-stöd och S-styret därefter avgick. Alliansen tog över utan majoritet men också utan samarbete med SD.
I Sollentuna föll en S-ledd majoritet tillsammans med C och K, men den sprack och nu styr Alliansen med MP.
I Härjedalen bytte ett lokalt parti sida och S tappade makten som partiet haft sedan kommunen bildades.
Så Hässleholm är inte unikt i att den politiska processen kräver nytänkande. Hindras nytänkandet av dålig personkemi? För inte är de politiska skillnaderna oöverkomliga, om bara de tänkbara parterna ville komma överens.
Ett gemensamt studiebesök i Höör för att prata personkemi kanske skulle lösa upp knutarna?