Sverige måste i EU värna skogen tydligare
Sven-Erik Bucht (S) förklarade härom veckan på en pressträff att skogspolitik inte hör till EU:s ansvarsområde och att därför oron för att EU skulle lägga sig i hur Sverige bedriver skogsbruket var onödig.
Men oron har inte i första hand gällt skogspolitiken, även om det finns EU-initiativ även på det området som måste bevakas, så att det fullständiga nationella ansvaret värnas. Det som oroat många är att EU genom klimatpolitiken vill försöka begränsa det nationella ansvaret för skogen bakvägen.
I EU:s klimatförhandlingar om skogens användning (LULUCF på EU:s förkortningsspråk) vill kommissionen begränsa ländernas skogsavverkningar. Andra skogsländer som Finland och Österrike har försökt samordna motståndet mot kommissionens tankar, som skulle inte bara begränsa skogsavverkningarna utan också motverka syftet att använda skogen som kolsänka. Men Sverige har inte deltagit i detta arbete.
Regeringen har avstått från att agera, troligen därför att Miljöpartiet har en negativ syn på skogsbruk, trots att aktivt skogsbruk är en effektiv metod både för att ta upp koldioxid i den växande skogen och genom att skogsprodukter kan ersätta fossilbaserade material, både för uppvärmning och genom att bygga i trä och använda biobaserade istället för oljebaserade material.
Nu har riksdagen tagit kommandot över Sveriges linje i EU-förhandlingarna. Miljö- och jordbruksutskottet, där Eskil Erlandsson (C) och Jonas Jacobsson Gjörtler (M) drivit frågan, har gjort klart för regeringen att kommissionens linje om att hålla avverkningarna på en oförändrad nivå jämfört med historiska värden år oacceptabel. Eftersom regeringens linje inte förts upp till riksdagen för förankring har istället utskottet tagit ett eget initiativ, vilket är välkommet.
Den svenska skogen kan fungera som en viktig kolsänka som motsvarar nästan hela Sveriges klimatgasutsläpp. Den måste användas på bästa sätt, så att även det ekonomiska utbytet av skogen kan utvecklas.