Annons

I vil­ket Eu­ro­pa vill vi leva?

Krönika Eu­ro­pas er­fa­ren­het från 1930-talet ska stän­digt på­minna om hur illa det går om till­hö­rig­het till grupp är ut­gångs­punkten för normerna i sam­häl­let.
Opinion • Publicerad 19 april 2017 • Uppdaterad 25 november 2021

EU ge­nom­går en smärt­sam för­ändring. Ung­ern ac­cep­terar inte själv­stän­diga uni­ver­si­tet. Polen to­le­rerar inte obe­ro­en­de jour­na­lister. Ru­mä­ni­en plågas av kor­rup­tion. I Polen, Ung­ern, Grek­land, Frank­ri­ke, Ös­ter­ri­ke, Ne­der­län­der­na, Tysk­land, Dan­mark, Norge och Sve­ri­ge har hö­ger­po­pu­lis­tiska par­tier vuxit sig starka. EU är fun­da­men­talt oenigt om an­svaret för flyk­ting­po­li­tiken. Stor­bri­tan­ni­en lämnar EU. Där­för be­hövs ett svar på frå­gan Vil­ket Eu­ro­pa vi vill ha? Här är mitt svar:

I nord­väst­ra Eu­ro­pa föddes upp­lysnings­tanken. Den in­ne­bär att sam­tal och be­slut ba­seras på ra­tio­na­li­tet och fak­ta, inte främst fö­re­ställ­ningar och käns­lor. Uni­ver­si­tets och tid­ningars fri­het skyddas lik­som par­tiers och fack­fö­re­ningars. Kul­turen är fri. Upp­lysnings­tanken in­ne­bär roll­de­lning. Religion är en pri­vat­sak och det of­fent­liga livet är fritt från re­li­gi­on.

Annons

Re­li­gi­ons­fri­het är själv­klar, lik­som att un­der­visningen är helt se­ku­lär.

I Eu­ro­pa föddes idén om rätts­staten, land sty­rs med lagar stiftade av folk­valda me­dan ju­rister dömer.

Eu­ro­pa ska byggas på tek­niska och eko­no­miska fram­steg så att stan­darden stiger för alla. Det in­ne­bär fler jobb med höga krav på kun­skaper och fort­satt fär­re jobb med låga krav. Alla in­di­vider ska rustas med ka­pa­ci­tet för att vara så­väl full­vär­dig ar­bets­kraft som med­bor­ga­re. Mo­der­ni­tet är att re­du­cera ma­nu­ella an­sträng­ningar i ar­be­tet och er­sätta med tek­nik och kun­skaper.

Mark­nader är helt nöd­vän­diga för ef­fek­tiva ut­by­ten. Men rör­lig­het av ka­pi­tal och män­ni­skor är inte lik­ty­digt med fri­het och väl­färd för alla. Otyg­lade mark­nader gynnar inte sam­ar­be­te mel­lan män­ni­skor. Fri­het är nå­got större än mark­nader.

In­di­viden vär­deras inte ef­ter grupp­egen­skaper som kön, et­ni­ci­tet, re­li­gi­ös till­hö­rig­het, ål­der, sex­u­ell läg­gning el­ler sam­hälls­klass. Där­emot är det ra­tio­nellt att vär­dera ta­lang, flit, tå­la­mod, ut­bildning, an­svar och bi­drag till sam­häl­let.

Eu­ro­pas er­fa­ren­het från 1930-talet ska stän­digt på­minna om hur illa det går om till­hö­rig­het till grupp är ut­gångs­punkten för normerna i sam­häl­let.

Män och kvin­nor är själv­stän­diga och jäm­ställda in­di­vider. De har var för sig så­väl skyl­dig­heter och rät­tig­heter till ar­be­te samt om­sorg om even­tu­ella barn. De har in­di­vi­du­ell rätt till vård och äld­re­om­sorg samt eko­no­misk trygg­het som täcker bort­fall av in­komster.

De­mo­kra­ti kräver sam­tal som för­ut­sätter mer än ba­sala kun­skaper. De­mo­kra­ti in­ne­bär to­le­rans och re­spekt för an­dras in­tres­sen. Hälften av ung­domarna i Eu­ro­pa ska gå på uni­ver­si­tet. Men in­di­vider ska inte be­höva till­höra ut­bildnings­eliten för att få ett an­stän­digt jobb med schysta vill­kor. Eu­ro­pa har in­get de­lat med­bor­gar­skap för in­di­vider med olika upp­gifter el­ler för dem som är födda i Eu­ro­pa el­ler utan­för.

In­di­vider i en na­tion bör vara så jäm­lika att de har en käns­la av ett de­lat öde. Alla med­bor­ga­re har lika vär­de och skyl­dig­heter mot var­and­ra och na­turen. Det är bara ge­nom en käns­la av ett de­lat öde det går att få stöd för om­fat­tan­de an­svar för an­dra män­ni­skor och för kli­matet.

Plikter mot det all­männa som skatter el­ler an­svar för an­dra måste trots allt be­gränsas och för­delas ef­ter för­må­ga för att ac­cep­teras av ett fler­tal.

Dan Andersson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons