Oväld måste gälla
Den 1 januari 1976 avskaffades ämbetsmannaansvaret för statliga tjänstemän. Även om det i speciella fall går att åtala någon för tjänstefel, om en statlig tjänsteman gjort allvarliga fel i sin myndighetsutövning, är det sedan 1975 oerhört sällsynt.
Det gick inte inflation i sådana åtal eller disciplinåtgärder tidigare heller. Men att det fanns ett strikt ämbetsmannaansvar gjorde att de statsanställda måste bemöda sig extra om att vara neutrala, opartiska och korrekta. Det är lagen som ska gälla, inte den enskilde tjänstemannens privata uppfattning.
Det fanns naturligtvis skäl för förändringen som beslutades 1975. Men det går inte att komma ifrån att ämbetsmannarollen sedan dess har degenererat till att bli en vanlig tjänsteman – på gott och ont.
Den senaste förtroendemätningen som Medieakademin gör varje år visade häromveckan att förtroendet för flera viktiga myndigheter och institutioner har fallit, ibland relativt kraftigt. Det finns därför anledning att fundera över hur förtroendet kan återställas.
Statstjänstemannaförbundets ordförande Britta Lejon, tidigare bland annat statsråd, oroas över förtroendeutvecklingen. Det är helt centralt med icke-korrupta och effektiva statliga verksamheter för att upprätthålla förtroendet, pekar hon på och föreslår bland annat utbildning för personalen i vad det innebär att vara statstjänsteman.
De senaste veckorna har tidningen Land Lantbruk avslöjat att ett flera tjänstemän i statliga verk och på länsstyrelser har starkt privat engagemang i just de frågor de handlägger, med åsikter som går långt utöver vad lagen säger. Sådana exempel är förödande för tilltron till statliga myndigheters oväld och borde föranleda förvaltningsledningens agerande. Det har dock sällan skett.
Även om ämbetsmannaansvaret inte återinförs är det viktigt att rättssäkerhet, opartiskhet och saklighet är grunden för hur alla statstjänstemän arbetar.
