Här hyllar Oz livet, freden och kärleken

Amos Oz har under lång tid förespråkat en tvåstatslösning till den israelisk-palestinska konflikten. Det var han som myntade uttrycket ”make peace, not love”. Han föddes 1939 som Amos Klausner men bytte efternamn till Oz, som betyder ”styrka” på hebreiska.

Tiden och platsen i Judas är i slutet av 1959 och början av 1960, några kalla vinterveckor i Jerusalem. Schmuel Ash överges av sin flickvän, tvingas avbryta sina bibelstudier men finner en oväntad fristad som assistent till den gamle lärdomsgiganten Gershom Wald. I hans hus bor även den mystiska svärdottern Atalia. Schmuel är en lättrörd och känslig ung man, som har lätt för att börja gråta.

I romanen Judas är det Ben Gurions Israel som gäller. Efter vapenvilan 1949 blev Jerusalem en delad stad, där det israeliska Jerusalem var på tre sidor omringat av det jordanska Jerusalem. Judas är en roman om misstag, åtrå och kärlek, som inte besvaras, men på samma gång en roman om den unga staten Israels våldsamma historia. Det är inte en roman om kriget utan mera en roman om vad kriget gjort med människorna. Det Oz försöker gestalta är inte bara vad det innebär att vara människa utan vad det innebär att vara människa i Israel. Han är mycket skicklig på att väva in sorger i huvudpersonernas livsmönster.

Alla religioner, enligt Gershom, kom till för att frälsa oss men slutade i blodsutgjutelse. Om alla religioner och revolutioner togs bort från jordens yta, skulle det bli långt färre krig i världen. Oz sätt att skriva är skenbart enkelt men ändå får han oss att förstå komplicerade historiska skeenden, som har med Israels historia att göra. Hans språk kan trots enkelheten vara både särpräglat och suggestivt, där han gärna använder sig av ironin som en mask för att dölja en melankoli av det svartare slaget.