Ta hot mot jour­na­lister på all­var

Hot mot jour­na­lister blir allt van­ligare även i Sve­ri­ge. Här kommer det inte från staten, som i Tur­ki­et, Eri­trea och Kina för att ta nå­gra ex­em­pel där jour­na­li­stiken kan vara livs­far­lig. Men det är illa nog när hoten mot jour­na­lister ökar och är så all­var­liga att allt fler hot po­lis­an­mäls. När det leder till att vissa pub­li­cer­ingar av­stås blir det ett hot mot ytt­ran­de­fri­heten.

Dit har det kan­ske re­dan kommit. Myn­dig­heten för sam­hälls­skydd och be­red­skap (MSB) an­ser i en rap­port att hot och tra­kas­se­rier är ett hot mot de­mo­kra­tin. Där­för fö­re­slår myn­dig­heten att det straff­rätts­liga skyddet för jour­na­lister ska stärkas, för att visa på all­varet i att hota och tra­kas­sera re­pre­sen­tanter för me­di­erna.

Det finns många tec­ken på att det be­hövs. Tid­nings­ut­gi­va­rna (TU) har i en en­kät fått upp­gifter om att 12 av 42 re­dak­tioner har med­ar­be­ta­re som nå­gon gång tvekat in­för pub­li­cer­ing el­ler jobb på grund av all­var­liga hot.

En­ligt en en­kät som Jour­na­list­för­bun­det gjort har tre av tio av­stått från att be­vaka vissa äm­nen. Var ti­on­de jour­na­list har av­stått från att sätta sin namn un­der ar­ti­klar om vissa äm­nen.

Mest ut­satta för hat och hot är chef­re­dak­törer, krö­ni­körer och po­li­tiska re­dak­törer.

Bland dem är de kvinn­liga re­dak­törerna sär­skilt ut­satta. I en en­kät av TU och nät­verket Klara K kommer det fram att 72 (!) pro­cent av kvinn­liga chef­re­dak­törer, le­dar­skri­benter, krö­ni­körer och kom­men­ta­torer hotats el­ler tra­kas­serats för vad de skrivit. Var tredje har drabbats så hårt att de fun­derat på att sluta med jour­na­li­stiken. Det handlar om hot om tra­kas­se­rier på ar­bets­platsen och i pri­vat­livet och hot om sex­u­ellt våld, allt­så all­var­liga hot som verk­li­gen kan skapa räds­la för att nå­got ska hända.

Den­na si­tua­tion, som blivit vär­re de senaste åren inte min­st som följd av nät­ak­ti­vi­teten, måste tas på större all­var av rätts­vä­sendet, i första hand po­lisen.

TU och Jour­na­list­för­bun­det har haft överläggningar med po­lis­led­ningen och fått re­la­tivt gott ge­hör där. Att myn­dig­heten MSB upp­märk­sammar pro­blemet bör ock­så leda till att po­lis­an­mälda hot tas på större all­var.

Men det finns myc­ket kvar att göra. En av de jour­na­lister som ligger bak­om sajten ”Inte ra­sist men”, som granskar ra­sism och hö­ger­ex­tre­mism, blev hotad 40 gånger på 48 tim­mar. Även hans fa­milj drabbades av hot. och då po­lis­an­mälde han hoten.

Trots att han kun­de upp­ge iden­ti­teten på den som hotat, lik­som lämna över in­spelade te­le­fon­hot, gjorde po­lisen in­gen­ting. Fa­miljen tvingades lämna hemmet för att känna sig trygg. Först två dygn ef­ter an­mä­lan in­leddes en för­un­der­sökning.

Lyck­ligt­vis är våld mot jour­na­lister ändå säll­synt. Bara en pro­cent av jour­na­listerna i MSB:s en­kät har ut­satts för våld kopplat till det jour­na­lis­tiska ar­be­tet. Även det är för myc­ket.

Men att bli hotat, ofta upp­repade gånger, kan vara till­räck­ligt för att det de­mo­kra­tiskt vik­tiga ar­be­tet ska bli säm­re ut­fö­rt el­ler för att den hotade ska av­stå från en be­vakning.De un­der­sök­ningar som gjorts visar att det re­dan är så i allt­för hög ut­sträckning.

Kul­tur­mi­nis­ter Alice Bah Kuhnke har ut­ta­lat sitt stöd för jour­na­li­stiken. Men nu krävs ock­så åt­gärder. Den upp­da­tering av lag­stiftningen som be­rör hot mot jour­na­lister, som MSB fö­re­slagit, bör snarast göras.

Men vik­tigast är att de rätts­liga myn­dig­heterna, främst po­lis och åkla­ga­re, tar hoten på all­var och ut­nyttjar gäl­lan­de lag­stiftning för att komma åt brotts­lig­heten. Bara då kan det hot mot ytt­ran­de­fri­heten som de allt fre­kventare hoten mot jour­na­lister och me­di­er ut­gör stoppas.