Svarte Petter-spelet dåligt för kommunen
Restalliansen i Hässleholm har försökt hitta samarbetsformer med den avgångna rödgröna nästanmajoriteten i fullmäktige. Ett erbjudande om samlingsstyre gavs, där blockskiljande frågor skulle läggas åt sidan fram till valet.
Det kan tyckas som en rimlig lösning på en omöjlig situation i Hässleholmspolitiken. Men det gick inte hem och efter tre ”sittningar” avslutades förhandlingarna utan resultat. Nu ska Pär Palmgren (M) försöka styra vidare tillsammans med Robin Gustavsson (KD) och John Bruun (L) trots bara 15 av 61 mandat i fullmäktige.
Lena Wallentheims (S) huvudkrav inför förhandlingarna har uttalat varit att budgeten måste revideras. Det sade sig Pär Palmgren beredd att göra för några nämnder och för investeringarna, så innan realdiskussioner startat kan det inte ha stoppat en uppgörelse.
Det verkar istället ha varit förslaget om samlingsstyre och att SD därmed skulle bli officiellt oppositionsparti med rätt till alla 2:e viceordförandeposterna som var oacceptabelt.
Visst kan man ha synpunkter på att SD skulle få rollen som ensam opposition. Man kan befara att det kan ge många missnöjesröster till SD i kommande val. Men det kaos som uppstått och som nu ser ut att fortsätta fram till valet kan följden ändå bli densamma. SD kan framställa sig som oskyldigt till kaoset och ta röster på missnöje med partiernas oförmåga att komma överens.
När de rödgröna lämnade sina ordförande- och viceordförandeposter var en baktanke att den nya styret skulle ha svårt att sätt några avtryck fram till valet och att det därför skulle gynna de partier som tvingats bort genom M-samarbetet med SD.
Med sin presskonferens kastar Pär Palmgren tillbaka Svarte Petter till Lena Wallentheim. Hennes avvisande av Palmgrens invit gör att hon nu får dela skulden för kaoset. För kommunen hade en uppgörelse varit bättre.