Linnea Sandström. Foto:Privat.

Livskris blev pjäs och kortfilm

Kultur Efter fyra år i en relation går Lo och hennes pojkvän skilda vägar. Genom fyra olika faser får publiken följa hur Lo hanterar uppbrottet i Linnea Sandströms föreställning Älskade jävla idiot.

Det hela började med ett uppbrott. 2014 gick Linnéa genom ett tufft uppbrott från sin partner, och började skriva dagbok om det. Ett år senare gick hon tillbaka till sina dagboksanteckningar och läste dem, och upptäckte att det fanns något annat i texterna, något som eventuellt skulle kunna bli en pjäs.
– När jag läste det igen var det som fyra olika personer i texterna och då fick jag idén att använda mig av faser. Det är märkligt hur tiden kan förändra ens tankar i den här uppbrottsprocessen. Jag gick ihop med min regissör och började stryka, ta bort och lägga till så att det blev en föreställning. Karaktären heter Lo och så vidare och det känns inte som jag över huvud taget. Det känns som att pjäsen fått eget liv, och kul att nåt kreativt kan komma ur något tufft, säger Linnéa Sandström som inte bara skrivit pjäsen utan också spelar Lo.
– Lo är någonstans mellan 20 och 25 år, hon är förälskad i en kille hon levt med i fem år och så en dag går de skilda vägar. Det blir ett väldigt traumatiskt och jobbigt uppbrott.

Vi får följa Lo genom den här kaotiska tiden, fyra faser genom uppbrottet, chocken ilskan, förnekelsen, låtsas att allt är fine och lugnt, någon sorts överlevnadsinstinkt nästan.
Föreställningen är en monologföreställning, där Linnéa använt sig av mobilmeddelanden från Los anhöriga som övergångar.
– Jag vill visa den ensamheten man kan uppleva när man går igenom något djävligt tufft, oavsett om man har nära anhöriga som försöker hjälpa en. Det är nästan som en bubbla man befinner sig och som det är svårt att slå hål på.

Har arbetet med pjäsen hjälpt dig genom ditt eget uppbrott?
– Jag har alltid skrivit, och genom att skriva dagbok då 2014 utan en tanke att det skulle bli en pjäs, det hjälpte mig. Sen har pjäsen liksom levt sitt eget liv. Att gå igenom något tufft som sen slutade i en teaterföreställning, det kanske var ett omedvetet sätt att bearbeta det. Lo säger i pjäsen ”Jag vill vara fri, fri, fri som en fucking fågel”, och nu känner jag mig så, Linnea känner sig fri som en fucking fågel efter att jag spelat den här.
Älskade djävla idiot hade urpremiär i Malmö 2016 och kommer nu till Mejeriet i Lund den 21 maj. Senare i sommar kommer Älskade jävla idiot att anta ett annat format.
– Den ska ju bli kortfilm nu. Jag har skrivit om manuset så att det är anpassat till kortfilmsformatet, och jag har fått stipendium och stöd från Film i Skåne och Filmcentrun Syd, berättar hon.
Filmen kommer att bli 15 minuter lång och börja spelas in på olika platser i Malmö i juni.
– Jag har fått stryka mycket text och bara tagit med det väsentliga. Det är mer visuellt. Det är väl skillnaden mellan film och teater, man behöver inte säga att man är kär, man kan visa det istället.

Har det varit ett svårt arbete att omarbeta manuset?
– Nej, det tycker jag inte. Det har varit en process, jag har vänt och vridit för att få det som man vill ha, men det är som att den här pjäsen finns i mig. Eftersom jag inte behövt skriva något nytt har det varit väldigt kul och kreativt att arbeta med det i en annan form tycker jag.
Linnéa Sandström är uppvuxen i Lund men bor nu i Malmö. Hon gick estetiska programmet på Spyken och sedan teater på folkhögskola i Östergötland. Därefter tog hon en paus från teatern och tog en examen i kriminologi.
– Men jag längtade hela tiden tillbaka till det kreativa. Jag har under en tid bollat teater med vanligt jobb men nu har jag kommit fram till att det inte funkar. Det är teater jag brinner för, det är det här jag vill göra. Jag vet att det kommer att vara hårt arbete, men det är värt det när man känner att det är det här man är här för att göra.

Varifrån kommer intresset för teater och skådespeleri?
– Jag tycker att det är väldigt spännande med människor, varför de är som de är, och att gå in i olika karaktärer och bli någon annan. Så har det varit sen jag var liten, jag hade stor fantasi och det var mycket berättande och lekar där man spelade någon annan. Jag brinner för berättelser och historier och att gestalta dem, det är rätt magiskt.