Bekämpa terrorismen klokt
Sex partier är överens om hur terrorismen ska fortsätta bekämpa. Redan hösten 2015 slöts en överenskommelse mellan regeringen och allianspartierna om åtgärder mot terrorism, bland annat om hårdare kontroll av hur pass hanteras. Nu går de sex partierna vidare med ett 20-tal ytterligare åtgärder.
Den breda enigheten om hur terrorismen ska bekämpas är värdefull. I all huvudsak är förslagen kloka. även om det aldrig går att garantera att terrordåd inte kan begås.
Att förbättra den fysiska säkerheten i det offentliga rummet, till exempel genom betonghinder på gågator, är bra. Men det är omöjligt att göra den offentliga miljön säker överallt, så den som är beslutsam att begå ett terrordåd kan lätt flytta till en plats där inga hinder finns.
Detsamma kan sägas om de flesta av förslagen. De är motiverade men inte avgörande. Samarbete mellan Säpo och Migrationsverket när det gäller personer som nyligen kommit till Sverige behövs när det finns misstankar. Men de flesta terrorbrott som begåtts i Europa har inte utförts av invandrare utan av personer födda i landet.
Flera av förslagen gäller polisens och säkerhetspolisens möjligheter att spåra terrorsympatisörer och att kontrollera misstänkta. Samtidigt ska kontrollen av Säpo och användningen av signalspaning skärpas, för att misstankar om överanvändning eller missbruk ska kunna undanröjas.
Sekretesslagen ska ses över vad gäller informationsspridning mellan polisen, säkerhetspolisen och kommunerna, för att uppgifter om till exempel återvändare eller misstänkta personer ska kunna hanteras bättre.
Kontroversiellt kan vara att övervakningskameror ska kunna sättas upp i offentliga miljöer utan så mycket byråkrati och att uppgifter ska kunna begäras även från andra kameror på ett smidigare sätt. Det kan vara motiverat, men att gå mot den brittiska modellen, där kameror övervakar i stort sett överallt, är inte rimligt. Varje kamera måste kunna motiveras.
Just balansen mellan behovet av övervakning och kraven på personlig integritet och rättssäkerhet är oerhört viktig. Därför är det bra att överläggningarna mellan partierna har fått ta tid – förslagen presenterades exakt två månader efter terrordådet på Drottninggatan.
Det är också bra att inte förslag läggs fram av den typ som brittiska premiärministern Theresa May panikartat kastade fram om att ändra lagen om mänskliga rättigheter och att ge myndigheter en bakväg in i sociala medier för att granska vem som skriver vad där. Det vore att gå för långt i samhällets kontroll av vad medborgarna har för sig.
Däremot är det rimligt att kräva att Facebook och andra sociala medier på eget ansvar granskar och stoppar material som innebär hot eller hat eller uppmaningar till terrorism. Exempelvis Facebook har visat att företaget har rutiner för sådan kontroll genom att följa den amerikanska moralen att nakna bröst är farligare än blodigt våld. De stora företagen kan inte frånsvära sig ansvar för spridning av hot om, uppmaningar till eller instruktioner om terroraktioner.
Viktiga är också förslagen om breda insatser mot radikalisering och extremism av olika slag.
Samhället måste självfallet sätta in de åtgärder som behövs för att så långt möjligt förhindra nya terrordåd. Samtidigt måste rågången mot hårda inskränkningar i rättssäkerheten och den personliga integriteten värnas.
Att införa åtgärder som bara hör auktoritära samhällen till kan inte accepteras. Det vore att kapitulera för terrorismen. Alla åtgärder måste diskuteras fritt innan de beslutas, även om en bred majoritet står bakom.
