Fotboll1
Elma Petersson och Moa Ralsgård i hård kamp om bollen. Foto: Andreas Örwall Lovén
Peter Nilsson och Sofia Nilsson på fotbollsskolan.
Fotboll 4

Ett rekordstort fotbollsintresse

Osby Varje måndag samlas upp emot 140 små killar och tjejer för att lära sig de mest elementära grunderna i världens populäraste sport.
Enligt IFK Osby har intresset aldrig varit större för klubbens fotbollsskola. Men all framgång har sin baksida. Ledarbristen har varit en utmaning.

– Det handlar om att springa åt rätt håll och att passa. Det är ingen rymdfysik.
Peter Nilsson blickar ut över idrottsplatsen som snabbt fylls av barn i åldern fem till åtta år.
Han skulle kunna lägga till att det handlar om ”lek” och ”kamratskap” också.
Så står det i alla fall i IFK Osbys vision för fotbollsskolan. Ett annat mål är ”ett livslångt intresse för fotbollen”.
Det är här man börjar springa åt rätt håll och helst fortsätter livet ut.
Utifrån sina egna förutsättningar, som det heter.
Peter Nilsson kom in som ledare för dotterns lag för fyra år sedan. Att se hur spelarna utvecklas har varit hans stora behållning. Första året ”plockade tjejerna maskar” istället för att hålla koll på bollen.
Den här måndagskvällen i maj är det dags att träna en ny kull tjejer.
– Jag har fått hoppa in. Det ska bli jätteroligt. Det är första gången i år, säger Peter Nilsson.

Snart är träningen igång. Tjejerna rör sig inom ett begränsat området och övningen går ut på att sparka ut kompisens boll.
Sist kvar vinner.


– Nu rör vi på oss. Vi går inte. Jogga. Sparka ut bollen och ha kontroll på din egen!
Livia Bolin, Moa Ralsgård, Elsa Jönsson, Elma Petersson. Lovis Lindberg och Maja Nilsson bevakar sina bollar, letar efter kompisen som fått den för långt ifrån sig, sparkar ut den och får sin egen utsparkad i ett obevakat ögonblick.
Skratt och jubel avlöser varandra.
Fotboll är inga komplicerade saker, som man kan tyckas tro. I alla fall inte enligt tjejerna.

Är det svårt att passa?
– Nä.

Är det svårt att skjuta?
– Nä. Ska du ta bilder av oss nu?

När det var dags att skriva in sig på fotbollsskolan så ringlade kön lång utanför klubbhuset.
–Jag kände bara att, hoppla, nu får det nästan vara stopp. Det var 138 barn, all time high, säger Sofia Nilsson, som sitter i ungdomssektionens styrelse och ansvarar för fotbollsskolan.
Utmaningen för klubben är att hitta ledare som ideellt vill ta på sig ansvaret att träna barnen.
Det mest akuta bekymret på ledarsidan har man nyligen haft för pojkar födda 2009 och 2010.
– Men det löste sig. Vi satt fyra timmar en söndag och ringde runt till dem man känner och föräldrar. Tjatade. Eller, ja, ställde frågan.
I vissa åldersgrupper är föräldraengagemanget stort. Ett flicklag lyckades samla fem ledare på 19 tjejer. Ett killag lyckades samla blott en ledare på 34 killar.
Sofia Nilsson berättar hur hon själv värvades för några år sedan.
–De sa att de behövde någon med min profil.

Har du någon speciell profil eller bakgrund?
–Nej, ha ha, de behövde bara folk.
Sofia Nilsson spelade fotboll i Arlöv tills hon var drygt 15 år. Nu uppskattar hon att åter vara en del av föreningslivet.

Finns det en roll för alla?
–Ja, man kan alltid bidra med något. Det grundläggande är att ta hand om barnen. Vi har till exempel en föräldraledare som aldrig spelat fotboll själv, men som varit ungdomsledare inom brottning.

Klubben har erbjudit nya tränare en extern ledarutbildning via Skånes fotbollsförbund.
– Vi vill skapa rätt förutsättningar för ledarna. De ska inte bara få 20 ungar ”på halsen”.
Fotbollsskolans träningsupplägg går ut på att inleda med något kul, därefter ha övningar och avsluta med en lek.
– Barnen ska vilja komma tillbaka nästa gång.

I dag finns det större uppmärksamhet kring barns speciella behov. Kanske har ett barn en diagnos. Får ledare någon pedagogisk utbildning eller handledning?
– Man lär sig om hur man kommunicerar och vad som krävs för att barn ska förstå en övning, men man pratar inte om barn med särskilda behov, det gör man inte.
Sofia Nilsson säger att konflikter från skolan kan följa med till fotbollsträningen. Då kan det behövas dialog med lärare och föräldrar.
– Det är svårt att komma åt vissa saker. Det är också viktigt att föräldrar kommunicerar om barn har vissa behov, så att vi känner till det.

Veckans ibladningar