Mänsklighet behövs
Försäkringskassan är en mäktig myndighet som ofta står för avgörande beslut om de människor som har det allra svårast i vårt samhälle. Därför är det beklagligt att Försäkringskassan hör till de myndigheter som har lägst förtroende av svenska folket, enligt olika mätningar.
Samtidigt är det förklarligt. Många beslut har oerhört negativa konsekvenser för de människor som berörs.
De allt fler negativa besluten när det gäller både sjukpenning och lss-åtgärder hänvisas av myndigheten till lagändringar och domstolstolkningar av lagstiftningen.
Självfallet ska en myndighet följa lagarna. Men i alla Försäkringskassans beslut ingår en viss bedömning av individuella faktorer. Ingen hjälpbehövande enligt LSS har exakt likadan situation som någon annan. Därför kan inte Försäkringskassans ledning eller de enskilda tjänstemännen bara krypa bakom domstolar och politiker. De måste ta ansvar för sina beslut.
Allra mest upprörande är utvecklingen för LSS. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är den kanske största frihetsreform som beslutats. Men den förändrade praxis som införts, delvis genom regeringens direktiv att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar, innebär att syftet med reformen delvis urholkas.
Just nu ligger ett nytt ärende i Högsta förvaltningsdomstolen. Försäkringskassan tycker inte att sondmatning ingår i ”de grundläggande behoven” och därför inte ska räknas in i assistanstiden. För en lekman verkar det absurt. För den som måste sondmatas är det väl det mest grundläggande behov som kan tänkas.
Försäkringskassans tjänstemän har ett utrymme för mänsklighet i sina bedömningar, inom lagens ramar. Det visas av att över 400 personer förra året kastades ut ur systemet efter att tidigare haft insatser. Många av dem var barn. Nio av tio som ansöker om personlig assistans för första gången får numera avslag, betydligt fler än tidigare. Försäkringskassan måste ändra sin praxis och återgå till en mänskligare tolkning av lagen.