Löfven kan stödja Alliansen!

Det kom ett in­tres­sant be­sked i riks­dagens par­ti­le­dar­de­batt som hölls strax in­nan riks­dagen av­slutar vår­ses­sionen näs­ta vec­ka.

På en di­rekt frå­ga från An­nie Lööf om Ste­fan Löfven kan tänka sig att stödja en Al­li­ans­re­ger­ing om det blir väl­ja­rnas ut­slag svarade han att han vill ”ta alla de möj­lig­heter som finns till block­över­skri­dan­de sam­ar­be­te”.

Det han sa in­ne­bär att om Alliansen blir stör­re än det re­ger­ings­un­der­lag som Löfven kan skra­pa ihop ef­ter 2018 års val kan han tänka sig att sam­ar­beta med en så­dan Al­li­ans­re­ger­ing. Det skul­le vara unikt i svensk po­li­tik, efter­som S ti­digare sam­ar­betat bara när par­tiet själv har sty­rt (för­ut­om un­der den akuta eko­no­miska krisen 1992-93).

Spelet om re­ger­ings­makten var an­nars gans­ka lite när­varande un­der den här de­batten. Men när Löfven i en re­plik till An­nie Löfven ställde frå­gan om An­nie Lööf kun­de tänka sig block­över­skri­dan­de sam­ar­be­te tog hon chansen att bolla till­ba­ka frå­gan.

Cen­ter­par­ti­et har varit tyd­ligt med att en re­ger­ing som är be­roende av Sverigedemokraterna inte är tänk­bar. Det ifrå­ga­satte inte hel­ler Löfven i det gans­ka av­spända re­plik­skif­tet. Men om in­get block får egen ma­jo­ri­tet men en Al­li­ans­re­ger­ing kan bildas utan ak­tivt stöd av SD måste S släp­pa fram den. Löfvens svar att han tar alla chanser till block­över­skri­dan­de sam­ar­be­te borde vara en öpp­ning för just det. Om han håller fast vid sina ord var det en tack­sam pre­sent till An­nie Lööf och Alliansen.

An­nars in­leddes de­batten un­ge­fär som van­ligt. Ste­fan Löfven hävdade att han ”ärvde ett stort bud­get­över­skott, hög ar­bets­lös­het och en väl­färd med stora re­vor”. Nu där­emot är ut­vecklingen po­si­tiv. Att mån­ga eko­no­miska kur­vor går åt rätt håll fick han er­kännande för från flera, till och med Jim­mie Åkes­son. Där­emot var åsikterna som sig bör skilda om or­sakerna och om re­ger­ingens in­satser är rik­tiga.

Anna Kin­berg Batra var kan­ske nå­got mi­ndre stel än ti­digare men hade bara slag­ord att kom­ma med. När hon be­tonar bi­drags­tak och in­teg­ra­tions­plikt som me­del för att ny­an­lända flyk­tingar snabbare ska kom­ma in på ar­bets­mark­naden läg­ger hon hela an­svaret på in­di­viderna, trots att om­fattande in­sti­tu­tio­nella svå­rig­heter är de vik­tigaste hin­dren för att få jobb och de all­ra flesta inte vill nå­got hell­re än just att få ett jobb.

Mil­jö­par­ti­ets Isa­bel­la Lövin äg­nade alla sina mi­nuter åt kli­mat- och mil­jö­frå­gorna. Det är ett nog så vik­tigt ämne men po­li­tiken är trots allt lite stör­re än så. Ändå blev hon pressad av An­nie Lööf för Mil­jö­par­ti­ets ef­ter­gifter åt S om kol­kraften, in­fö­ran­det av skatt på sol­el och höjd skatt på bio­bräns­len. Att ut­släppen av kol­di­ox­id ökade för­ra året hade hon inte hel­ler nå­gon bra för­klaring till. Sat­sningen på att rädda MP kvar i riks­dagen på en tyd­ligare mil­jö­pro­fil än nog rätt tänkt men lyc­kas knap­past med så svag ar­gu­men­ta­tion.

Jim­mie Åkes­son för­sökte bredda sitt par­ti ge­nom att pra­ta om ar­be­tet mot brotts­lig­heten och pro­blemen i sjuk­vården, vil­ket mån­ga an­dra ock­så gjorde. Men ef­ter att ha blivit pressad på brotts­lig­heten i den egna riks­dags­gruppen och sin par­ti­sek­re­te­ra­res ut­ta­lan­de om ”is­lam som en tro­jansk häst” tog han inga fler re­pliker och var tyst resten av de­batten.

Som An­nie Lööf påpekade var fö­re­ta­gan­det inte nå­gon stor frå­ga i de­batten. Kan­ske, som hon talade om, för att bara elva pro­cent av fö­re­ta­ga­rna tyc­ker re­ger­ingen för en bra po­li­tik. Det är ändå fö­re­tagen som är av­görande för att fler ska få jobb. Ste­fan Löfven hade inga bra svar.

Som hel­het gav de­batten in­trycket av att An­nie Lööf är stark me­dan Anna Kin­berg Batra lik­som Mil­jö­par­ti­et har fort­satta pro­blem. Men det är ett år kvar till va­let.