Hur ska mi­gra­tionen be­vakas?

De senaste dagarna har de­batten fått fart om den un­der­sökning om för­tro­en­det för bland an­nat me­di­erna som pre­sen­terades för nå­gra vec­kor se­dan (och som jag kom­men­terade i en krö­ni­ka den 1 juni).

Det som upp­märk­sammats mest är att det är nå­got fler som säger sig sakna för­troende för me­di­ernas be­vakning av in­vandringen än som har för­troende.

Ef­ter SOM-in­sti­tutets pub­li­cer­ing av rap­porten har flera, även re­pre­sen­tanter för me­di­erna, kri­ti­serat hur be­vakningen skötts. Vissa har idkat själv­kri­tik, an­dra har rik­tat kri­tiken mot an­dra me­di­er el­ler sär­skilt utpekade jour­na­lister.

Det är bra att hur me­di­erna sköter sig dis­ku­teras. Det är ock­så bra att me­di­ernas be­vakning ifrå­ga­sätts. Ofta är ifrå­ga­sät­tan­det inom branschen allt­för säll­synt.

Där­emot är det vik­tigt att hålla den här de­batten se­riös, pre­cis som alla de­batter tjä­nar på att fö­ras med fak­ta som grund, inte bara åsikter.

Det är själv­klart att all rapportering om in­vandringen inte varit per­fekt. Så är det med all rap­por­tering. Men få debattörer har kunnat peka på ex­em­pel på vad som varit fel i journalistiken.

Det är ock­så vik­tigt att skilja på åsikts­jour­na­li­stik och ny­hets­jour­na­li­stik. Åsikts­jour­na­li­stiken ska ju vara sub­jek­tiv och föra fram åsikter, me­dan ny­hets­jour­na­li­stiken ska vara ne­u­tral all­si­dig.

Jes­per Ström­bäck, pro­fes­sor i jour­na­li­stik och po­li­tisk kom­mu­ni­ka­tion vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet, har i en ar­ti­kel och i in­ter­vjuer varnat för allt­för snabba slut­satser.

Ström­bäck pekar på att rap­por­teringen om in­vandring, pre­cis som näs­tan all jour­na­li­stik, är och har varit problemorienterad. Det är allt­så of­tare pro­blem som tas upp me­dan skön­målning säl­lan fö­re­kommer i ny­hets­jour­na­li­stiken. De som är miss­nöjda är det tro­li­gen för att de själva har åsikter som inte stämmer över­ens med den all­si­diga bild som rap­por­teras.

Den som lä­ser ta­bellerna ser ock­så att det fram­för­allt är Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­nas sym­pa­ti­sörer som är ne­ga­tiva till me­di­ernas rap­por­tering om in­vandringen. För öv­riga, som inte bru­kar hämta in­for­ma­tion från hat­sajter, är miss­tron mot me­di­erna i den här frå­gan inte myc­ket stör­re än inom an­dra om­rå­den.

Jes­per Ström­bäck hän­visar till fors­kning om ”fi­ent­liga me­di­er-fe­no­menet”. Män­ni­skor med en tyd­lig åsikt har en ten­dens att upp­fatta me­die­in­ne­håll som om det miss­gynnar den egna si­dan, oav­sett om det en­ligt obe­ro­en­de be­dö­ma­re gör det. Den ef­fekten mär­ks sär­skilt i val­rö­rel­ser, där alla par­tier bru­kar känna sig miss­gynnade.

I USA har fors­kning visat att me­di­erna upp­fattas som väns­ter­vri­dna som re­sul­tat av med­ve­tna och sy­ste­ma­tiska at­tacker mot me­di­erna med just det­ta bud­skap. När me­di­erna själva rap­por­terat om det­ta har den åsikten blivit mer spridd bland lä­sa­rna/tit­ta­rna.

Det är vik­tigt för de se­riösa me­di­erna är att ta kri­tiken på all­var och ana­ly­sera vad som kan gö­ras bätt­re. Att följa de ”al­ter­na­tiva” me­di­erna i po­pu­lis­tisk rik­tning skul­le inte öka för­tro­en­det. Där­emot kan ännu mer nog­grann och sak­lig jour­na­li­stik göra att för­tro­en­det kan vinnas även i de grupper som miss­tror det mesta i det eta­blerade sam­häl­let.