Kohl och det emotionella Europa
Med Helmut Kohls bortgång lämnade oss en politiker som förstod förutsättningarna för det europeiska samarbetet på ett sätt som få fortfarande gör. Han hade inte bara minnesbilder av kriget, utan också av det ok man lade på de tyskar som hade den tragiska oturen att hamna på fel sidan av muren. Han hade hela bilden av de fruktansvärda konsekvenserna av krig mellan länder som kan förgöra varandra och dessutom förstår varandra tillräckligt väl för att sätta in stöten där det gör som mest ont, som i fallet med det tyska kulturarvet som i mycket jämnades med marken. Sådana sår är svårläkta.
Helmut Kohl ägnade sig inte åt ”väljarservice” utan åt hårt arbete för det han visste var rätt väg för Tyskland och Europa. Det spelade ingen roll om motståndet var stort, jobbet skulle göras. Därmed inte sagt att Kohl inte var realpolitiker eller var felfri. Det förekom fuffens med pengar inom hans parti, vilket skapade konflikt med protegén Angela Merkel. I en icke-auktoriserad biografi talar han nedlåtande om sina europeiska motparter. Egot var stort och många menar att han inte kände sig uppskattad som statsman på hemmaplan. Det stämmer att Kohl alltid varit större utomlands än i Tyskland. Kanske för att vi mest såg statsmannen, medan tyskarna också såg realpolitikern.
