Annons

”Hade jag fått panik hade jag dött”

Hässleholm Arbetarungen och flyktingen Ilmar Reepalu använde sitt underläge som en språngbräda in i en yrkesmässig och politisk karriär.
Hässleholm • Publicerad 11 juli 2017 • Uppdaterad 25 november 2021

Reflektionen kommer när vi pratar om våldet i Malmö.

– Malmö har blivit orättvist utpekat. Det är värre i Stockholm, säger han bestämt.

Annons

Att boka en tid med pensionären Reepalu, 74 i år, kan väl inte vara någon större svårighet, tänkte undertecknad.

Det var det.

Reepalus almanacka är fulltecknad flera veckor framåt, men hur det nu var kunde han få loss en timme.

Vi träffas på ett fik i Västra hamnen. Reepalu kommer cyklande på en rejäl Skeppshultcykel de sex kilometerna från hemmet iklädd shorts, sandaler och en t-shirt med reklam för Öresundsbron. Klockan är halv nio på morgonen.

– Skönt, säger han. Jag cyklar mycket. En fördel är att jag får träffa många människor. Under en cykeltur på några kilometer brukar det vara en fem, sex personer som hejar och en del vill snacka lite.

– Har jag gjort något dumt märker jag det direkt, då är det färre som hejar...

Den fysiska formen är god.

– 74. Oj, det är ju ingenting. Jag har ju fått nya knän, fortsätter han och visar ärren efter knäledsoperationerna.

– Två nya knän i högglanspolerat rostfritt stål. Knäna blev väl utslitna efter för många tunga idrottsprestationer. Jag cyklar och simmar och dansar lite. Men ingen hambo, det blir för knixigt.

– När min fru fyllde 70 ville hon ha en Mallorcaresa i present. Det fick hon. Vi vandrade och cyklade. Gick över en mil i bergen.

Annons

Åldrandet stör inte dig alls?

– Nä. Jo förresten. Jag sover längre. Har varit van att sova fem timmar större delen av livet.

– Nu blir det mellan sex och sju. Känns som att sova bort en stor del av livet.

När Ilmar Reepalu var i 30-årsåldern var han rädd för att han snart skulle dö.

– Jag var rädd för att världen skulle gå under och rädd för ett tredje världskrig. Jag sökte det man i dag kallar kickar. Ville pröva så mycket som möjlgt.

Det är väl så man bäst kan förklara hans attackdykarutbildning i det militära. Att bli bäst. Att utmanan sig på alla plan. En tuff kustjägarskola, med stenhårda befäl.

En av femton blev attackdykare. Han var en av dem. Simma med tung dykarutrustning i minimala utrymmen i mörker och kyla.

Under en repövning kunde han mist livet. Det gällde att nattetid simma över ett sund, andas genom ett slutet system.

Vad hände?

– Vi simmade på fem meters djup. Man vet inte vad som är upp eller ner. En av killarna som var med gav upp. När jag skulle gå upp till ytan kände jag att något tog emot. Allt var kolsvart och jag kom inte upp.

Annons

– Det blev svårt att andas. Kompisen som skulle dra in mig drog mig istället in under en trasig brygga. Repet hade fastnat. Jag lyckades pilla upp repet med kniv. Hade jag fått panik hade jag dött.

Istället för att få panik blir han iskall. Fokuserar, förklarar han.

Något som du har haft nytt av i det civila?

– Ja, det tror jag. Jag har den läggningen. Att fokusera på uppgiften trots omständigheterna.

Du har flera gånger nobbat ministererbjudanden både som socialminister och infrastrukturminister. Varför?

– Ja, jag har tackat nej till ett par ministerposter, men tyckte vi var inne i en fas som var jätteviktig för Malmös utveckling. Det ville jag fullfölja. Mycket roligare. Här kan man påverka. Här har man makt. Det har du inte som minister. Möjligtvis som statsminister eller finansminister.

Den viktiga fasen i Malmö var till exempel omdaningen från en industristad till en kunskapsstad med Högskolan, Öresundsbron, Västra Hamnens utveckling och Citytunneln. Projekt som skulle få alla slags människor att vilja bo i Malmö, förklarar Reepalu.

– Högutbildade Malmöbor ska inte behöva bo i Vellinge eller på andra ställen utanför stan. Här ska finnas plats för alla.

Kritiken att Reepalu gått i armkrok för mycket med näringslivet fnyser han åt.

Du anses också kunna vara vara arrogant och okänslig.

Annons

– Jag är bara arrogant mot den som förtjänar det. Den som sätter sig på andra. Det har jag upplevt själv. När man vill vara som alla andra, men inte kan det. Att kanske ha föräldrar som inte kan språket så bra, att inte veta hur man beter sig vid ett matbord. Vi var som en slags ensamma sateliter. Jag känner igen mig och blir arg.

När blir du ledsen?

– Varför ska man bli det? Eller ångra något? Jag fattar beslut i det läget när man har den allra bäst tänkbara informationen. Jag ser tio år framåt. Jag ältar inte och fattar beslut med fokus framåt. Lever med det som är gjort och går vidare. Ligger inte sömnlös, fortsätter han och citerar den danske filosofen Sören Kirkegaard: ”Vi förstår livet baklänges, men vi lever det framlänges”.

Var kommer ditt självförtroende ifrån?

– Underdog. Flyktingbarn från fattiga förhållanden. Jag har varit i en position där jag alltid varit tvungen att bevisa att jag kan. Min pappa sa alltid att jag måste utbilda mig. ”Den dagen du måste fly är det det enda du kan ta med dig”. Han visste. Han tvingades fly världskrigen, ryska revolutionen. Han var tvungen att vara stark. Det har jag också varit.

Problem med integrationen anser han till viss del vara partitoppen i Stockholms fel.

– De förstod inte situationen. Hur vi hade det. Partiet med Mona Sahlin som migrationsminister ville att de som flydde hit själva skulle välja var de ville bo. Jag och några lade fram förslag att alla kommuner skulle ta sin del av ansvaret. Så blev det inte. Resultat: människor som kom hit slöt sig, av naturliga orsaker samman, men grupperna blev totalt isolerade från det övriga samhället. Vi gjorde vad vi kunde för att förhindra den utvecklingen.

Efter dryga timmens samtal, där varje fråga fått ett brandtal till svar som skulle kunna fylla hela tidningen, cyklar Reepalu hem igen. Eller till tandläkaren rättare sagt.

bild 1/5
Ilmar reepalu
Ilmar Reepalu
Ilmar reepalu
Ilmar Reepalu
Ilmar Reepalu
Ilmar reepalu
Ilmar Reepalu
Maja Ögren AnderssonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons