Fredrik Gunnarson. Foto: Arkiv/Pernilla Ekdahl

Utsålt för Mathissen i Bjärnum

Kulturredaktionen ställer fyra frågor till skådespelaren och regissören Fredrik Gunnarson som i sommar spelar Harold Pinters Mathissen på sin egen teater, Bjärnums Stadsteater i Bjärnum. Med sig på scen har han skådespelaren Lukas Orwin. Drygt en vecka har gått sedan premiären, när vi ringer upp Fredrik Gunnarsson.

Hur har det gått?
– Som det ser ut just nu lutar det mot att allt blir slutsålt, alla föreställningar var utsålda till och med nästa helg. Vi har lagt till föreställningar och kommer spela hela juli ut, Just nu avvaktar vi lite med att lägga föreställningar även i augusti, men möjligtvis kan det bli fler.

Varför tror du det gått så bra för Mathissen?
– Det här blir tredje sommaren på Bjärnums Stadsteater, och på tre år tror jag att vi har lyckats bygga upp ett nät av stamgäster. Det märktes redan förra året att det blivit populärt, och besökare sa att det var en härlig tradition att komma tillbaka varje sommar. Jag tror också det handlar om det generösa mottagandet vi har på teatern, och att alla ska känna sig välkomna, att det finns kaffe och bullar framme en timme innan föreställningen. Det är hela konceptet som fungerar och som gör folk glada.

Vad har ni fått för bemötande av publiken i år?
– Det har varit väldigt positivt både från recensenter och publik. Om jag jämför med tidigare år, när jag gjort monologer, så är det i år mer konventionellt, vanlig ”fjärde-väggen-teater”. Vi är två på scen och det är överraskande för publiken. Pjäsen i sig är också bra. Att vi är två på scen som delar ansvaret känns jätteskönt, det är kul att erbjuda publiken något nytt.

Vad är det mest utmanande?
– Tidigare har jag bara regisserat mig själv. Det har varit nytt att även regissera andra, men det har varit ett gemensamt arbete och vi har varit två som delat en idé. Den stora utmaningen har varit just regiarbetet.
Och till nästa år?
– Vi får se vad det blir. Just nu hinner jag inte fundera på det, allt fokus är på den nuvarande föreställningen, men någonting blir det absolut. Det här är så kul att det inte går att sluta med.