Arkivbild

25 år sedan elden svepte över Vakö myr

Hökön För många i trakten runt Hökön känns det som om det var i går som elden rasade på Vakö myr. Men i veckan var det 25 år sedan som den svårsläckta branden blev en riksnyhet.

Myren ligger tyst och stilla denna julidag. Endast små luggslitna trädstammar minner om att en svårfångad eld en gång dragit fram här.

Inge Johansson och Bengt-Arne Bengtsson tittar ut över myren och minns. Båda var med den där heta julidagen då allting började.
Dagen mitt i semestertiden då många näsor kände en mystisk brandrök fanns endast Inge Johansson och Per Skough från Hököns brandvärn på hemmaplan.

– Jag minns att jag såg ett svampmoln som nästan såg ut att komma från en atombomb, berättar Inge Johansson. Då förstod jag att det var allvar.
Det tog inte lång tid förrän närliggande brandkårer var på väg och semesterfirande brandmän kallades hem.
En av dem var Bengt-Arne Bengtsson som befann sig på Bornholm med familj och vänner. Han och en kollega lyckades komma med en båt till Simrishamn och fick därefter skjuts av andra brandmän till Hökön.
När de passerade Degeberga bad chauffören om en vägbeskrivning.
– Jag pekade på en rökpelare på himlen norrut och sa: Där kan du se var Hökön ligger.
Inge Johansson berättar att branden var ungefär stor som en fotbollsplan när de nådde fram.

Ganska snart tornade en rad problem upp sig. Det var slangar som inte räckte till, vind som vände och blåste elden bort från brandmännen och kommunikation som fungerade dåligt. Inte minst märktes det eftersom branden rasade över länsgränsen mellan Skåne och Småland och att man däremellan inte hade radiokontakt.

– Branden går också gärna på djupet där trädrötterna börjar brinna, berättar Inge Johansson. Här finns risk att elden flammar upp igen.
Efterhand som tiden gick dök allt fler brandmän och frivilliga upp.
– Hit kom brandmän från 46 kommuner och sex län, berättar Inge Johansson. Dessutom deltog cirka 500 frivilliga i släckningsarbetet.
Inge Johansson och Bengt-Arne Bengtsson berättar om hur mat och dricka transporterades ut till trötta och smutsiga brandmän. Vid den gamla skolan som fungerade som ledningscentral samlades människor och ryckte in där det behövdes hjälp. Butiker tömdes på bröd och till slut levererades mat även från kommunen.
En ”restaurang” med det passande namnet Eldorado öppnades för att stilla hungern på brandmännen.

Helikoptrar hovrade över myren, ambulans var i stand byläge, media bevakade utvecklingen och försvarsministern dök upp.
Sammanlagt eldhärjades en yta på cirka 15 kvadratkilometer och rök spred sig över i stort sett hela södra Sverige.
Trots den stora insatsen skadades ingen människa allvarligt.
– Det allvarligaste som hände var en kvinna i köket som fick ett getingstick i halsen.

Det tog ungefär en vecka att få branden under kontroll, men efterarbetet pågick ända in i september.

Skulle det vara någon skillnad om myren började brinna idag?
Enligt Inge Johansson och Bengt-Arne Bengtsson finns det betydligt fler vägar att komma till myren idag samtidigt som det är bättre kommunikationer.
– Men det gäller alltid att komma nära elden med en gång.
En styrka som fanns den där julidagen var många brandmäns lokalkännedom. De kunde myren, de kunde småvägarna och de kunde alla de små byar som måste skyddas om elden slet sig ur deras grepp.

I dag har naturen tagit tillbaka Vakö myr. Ljung, vit tuvull, tranbär och lingon är något av det man kan hitta. Samtidigt finns en mystik över området som döljer ”bottenlösa” dyhålor, torpruiner och övervuxna stigar. En magisk plats.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar