Många hade tagit sig till Godsmagasinet i Vittsjö på lördagseftermiddagen.Foto: Jörgen Johansson
Visfestival i Vittsjö. Foto: Jörgen Johansson
Åsa Sergel, 51, har ett hjärta som klappar hårt för musik, men allra mest för visan. Foto: Jörgen Johansson
Malene Langborg, 52, är den som hållit i trådarna när Vittsjös allra första visfestival arrangerades.Foto: Bella Bryngelson Foto: Bella Bryngelson
Sofia Lentini, 24, var en av artisterna på visfestivalen i Vittsjö. Hon beskriver sina visor som melodiska, med resonerande texter.Foto: Bella Bryngelson
Kvällens lyssnare riktade all sin uppmärksamhet till scenen och visorna. Foto: Jörgen Johansson
Visfestival i Vittsjö

Andäktig stämning på visfestivalen i Vittsjö

vittsjö Stämningen var lugn och fördjupad, inne på godsmagasinet på lördagseftermiddagen. Lokalen var så gott som fullsatt när visfestivalen i Vittsjö drog igång, den allra första i sitt slag.

Utanför sken solen, och emellanåt fläktade vinden in genom dörrarna som slagits upp. Den dunkla belysningen inomhus kontrasterade till sommarljuset utanför. ”Därute doftar det av sommarns alla dofter. Där är det sommar, men här inne är det höst”; raderna från Monica Zetterlunds Trubbel fyllde rummet och besökarna när vittsjöbon Malene Langborg sjöng sin hyllning till Monica Z.
Det var en stillsam och lyhörd publik som tagit plats inne på Godsmagasinet i Vittsjö. När Malene Langborgs fingrar styr strängarna in i en ny melodi nickar en del i publiken igenkännande: Att angöra en brygga.
Världens första visfestival, i alla fall för Vittsjö, har organiserats på Malene Langborgs eget initiativ. Festivalen består av artister och singer/songwriters som framför såväl tolkningar av kända, klassiska visor så som eget nyskrivet material.

Tillsammans med Bo-Anders Dahlskog öppnade Malene Langborg festivalen med en hyllning till Monica Zetterlund, som skulle varit 80 år idag, om hon vore vid liv. Senare under kvällen ska Malene Langborg även framföra egna visor.

Förutom mindre teknikstrul inledningsvis, fortsatte viskvällen mjukt och smärtfritt efter några minuters försening.
– Det känns underbart att festivalen är igång. Jag är stressad och har säkert högt blodtryck, skrattar Malene Langborg.
– Men jag märker publikens värme och att de mår bra. Det syns i deras ögon, konstaterar Malene Langborg när hon kommer ner från scenen för att prata med tidningen.
Hon har bott i Vittsjö i två år, och upptäckte visan på riktigt, för några år sedan. Hon beskriver det som att det just då i hennes liv fattades någonting, och hon letade bland kurser som kunde inspirera. Hon fann en veckolång viskurs i Kungälv, som blev svaret på sökandet.
– Då hände det grejer. Där hade jag möjlighet att fördjupa mig och inte bara sjunga andras visor, utan också hitta något jag själv ville uttrycka.
Visfestivalen som Malene Langborg nu dragit igång tog henne ett år att förbereda och planera.

Varför arrangera en visfestival?
– För att visan behövs. Vi behöver visor för att beskriva tiden vi lever i. Visst, vi har Taube och Bellman, men vi som lever nu måste skriva nya visor.
Just visor menar Malene Langborg beskriver samtiden allra bäst.
– Texten är det viktiga i en visa. Det kan framföras med bara en gitarr, så att berättelsen verkligen kommer fram. Rockmusik kan också ha texter som berättar en historia, men de drunknar till viss del i musiken. Om man bär på ord i sitt huvud, är visan det bästa sättet att förmedla dem på, säger hon.

Publiken kommer från både Vittsjö och utanför. En som rest långan väg är Åsa Sergel, som tillsammans med sin man tagit sig hit från Malmö.
– Jag är här för kärleken till musiken. Jag gillar all musik utom opera och death metal, säger Åsa Sergel.
– Men mitt hjärta klappar extra för visan. Jag kommer från ett hem där man lyssnade på dansband. Det var min man som introducerade mig för visan en gång i tiden när han var min gitarrlärare.

Vad är det som är så speciellt med just visor?
– De har stort potential, och kan användas i alla sammanhang; när man är glad eller ledsen. Det är viktigt att ta sig tid och verkligen lyssna. En bra visa kan gå rakt in i hjärtat.
Publiken applåderar efter att en melodi avslutats uppe på scen. Innan ljudet från klappande händer bröt tystnaden satt lyssnarna nästintill andäktiga.
– Förstår du vad jag menar, säger Åsa Sergel och pekar mot åhörarna.
Malene Langborg var nöjd med att så många kommit till visfestivalen i Vittsjö. När festivalen öppnade hade mellan 50-60 biljetter sålts, och det fortsatte att anlända fler gäster.
– Att så här mycket folk kom var över förväntan!

Om det blir en repris av visfestivalen även 2018 är däremot tveksamt.
– Om det ska bli av nästa år med behövs en styrelse eller en förening. I år har jag anordnat allt själv – och det har varit mycket jobb. Jag får se vad publiken säger efter kvällen, och hur jag känner i morgon. Jag får helt enkelt sova på saken, konstaterar hon.
Det dröjer nog däremot några timmar innan det bli läggdags för såväl Malene Langborg som de trollbundna visentusiasterna.

Veckans ibladningar