Jäm­lik vård måste vara en själv­klar­het

Att vård ska ges lika till alla, oav­sett den vårdbehövandes ekonomi el­ler po­si­tion i sam­häl­let, är en ut­gångs­punkt för den svens­ka vård­po­li­tiken.

Fun­gerar det inte så? I en de­batt­ar­ti­kel i Dagens Nyheter hävdar två can­cer­lä­ka­re och två pa­tient­fö­re­trä­da­re från Stock­holm att det inte gör det. Hög­in­komst­ta­ga­re får bätt­re can­cer­vård än låg­in­komst­ta­ga­re och får där­med läng­re liv, är de­ras slut­sats.

Vad som är or­saken till att det fun­gerar så vet de dock inte. Det skiljer en del mel­lan oli­ka lands­ting och oli­ka sjuk­hus i be­hand­lings­former. Att Stock­holm län har den över­läg­set högsta me­del­in­komsten och sam­ti­digt den bästa till­gången till lä­ka­re kan vara en vik­tig or­sak, liksom att låg­in­komst­ta­ga­re har sämre möjligheter att ställa krav på vården. Oav­sett or­sak är na­tur­ligt­vis en ojäm­lik vård oac­cep­ta­bel.

Att till­gången till lä­ka­re är svårare i gles­bygden, vil­ket även slår ige­nom på sjuk­husen på mi­ndre orter, är svårt att kom­ma till rät­ta med. Det går ju inte i ett de­mo­kra­tiskt land att tvångs­kom­men­dera lä­ka­re till vissa ar­bets­platser.

Där­emot måste de eko­no­miska skill­naderna mel­lan oli­ka lands­ting ut­jämnas bätt­re. Dess­utom måste alla vård­gi­va­re bli med­ve­tna om de skill­nader som finns och som har upp­märk­sammats av stat­liga ut­red­ningar.

Att vården inte ges på lika vill­kor till alla kan inte få fort­sätta att fö­re­komma, oav­sett vil­ka or­sakerna är.