Musiken står för dagens terapi. Basisten Jonas Hellborg och pianisten Michael Smith trvis på Bommeryd där det finns gott om utrymme för att skapa. Foto: Kristina Höjendal
Ett pampigt men samtidigt spöklikt intryck. Huset ritades troligtvis av arkitekten Algot Johansson, som även ritat Hässleholms stadshotell. Foto: Kristina Höjendal
Michael Smith har komponerat över 600 verk under sin livstid. För närvarande skriver han filmmusik åt Hollywood i det som en gång var sinnesanstaltens matsal. Foto: Kristina Höjendal
Då – patientrum. Nu – bed and breakfast.
De forna patientrummen. Foto: Kristina Höjendal
Det är lätt att föreställa sig känslan hos de intagna som blickade ut härifrån.
Korridorerna från förr finns kvar, med rum efter rum på vardera sidorna.
Lokalhistorikern Torsten Karlson och basisten Jonas Hellborg kikar in i Michael Smits studio, som tidigare var matsal Foto: Kristina Höjendal
Basisten Jonas Hellborg flyttade nyligen in på andra våningen.
Michael Joseph Smith. Foto: Kristina Höjendal
En butler håller koll vid ingången. Foto: Kristina Höjendal
Det gamla badkaret – där patienterna på doktorernas inrådan behandlades med isbad – står kvar i källaren.
Stengolvet ligger kvar i trapphallen på tredje våningen. Foto: Kristina Höjendal
Ett svängt balusterräcke genom grönskan leder upp till entrén. Foto: Kristina Höjendal
Michael Smith och Jonas Hellborg trivs på Bommeryd. Foto: Kristina Höjendal
Bommeryd. Foto: Kristina Höjendal
Strax utanför Tyringe tronar Bommeryd i grönskan. Foto: Kristina Höjendal

Efter de sinnessjuka flyttade stjärnorna in på Bommeryd

TYRINGE I skogens tysta grönska tornar ett imponerande, udda hus upp sig. Ur de spröjsade fönstren strömmar toner ut från två världsartisters händer: pianisten Michael Smiths och basisten Jonas Hellborgs.
Fjärran är anstaltstiden då traktens sinnessjuka behandlades med lobotomi och isbad, här, på Bommeryd.

– Would you like an espresso?
Michael Joseph Smith går in för att ordna kaffe och ber oss att slå oss ned ute på verandan.
Trots en överhängande risk för att bli vräkt för ett par år sedan bor han kvar i huset som han och dåvarande frun Wei Wei upptäckte av en slump när han, för att komma närmre barnen, lämnat USA och Sydeuropa och slagit sig till ro i Tyringe.
– Jag gick förbi och tyckte att det var en intressant byggnad. Men kommunen ville riva den. Huset var i förskräckligt skick. Taket var dåligt, alla element hade gått sönder. Jag tog mig an det men det var ett helvetes jobb!

Han skakar på huvudet åt minnet men ler. Intressanta spår ur historien visade sig snart.
– Jag hittade papper och journaler om gamla patienter borta i det röda huset, där doktorerna enligt vad jag hört ställde sina hästar och vagnar. Och här inne stod operationsborden kvar.
Michael Smith ägnar sig i dag åt att skriva filmmusik åt Hollywood från hemmet på Bommeryd – men han har något otippat en medicinsk examen från ett amerikanskt universitet i bagaget.
– Så när jag fann journalerna förstod jag allt om deras metoder. Det var märkligt att läsa om lobotomi och isbad, mer tortyr än behandling.

År 1908 fanns det i Sverige 6 794 platser åt sinnessjuka. Behovet var större än tillgången, enligt Kungliga Medicinalstyrelsens statistik. Därför blev Bommeryds sjukhem ett välkommet tillskott när Ivar Nilsson lät bygga huset samma år, med syftet att starta just en privat anstalt för sinnessjuka och sinnesslöa.
– Ivar var medicinare och son till AA Nilsson, känd handlare som startade bränneriet och hade fin villa och affär nere vid Järnvägsgatan. Hela Tyringe växte med honom kring sekelskiftet, inflikar lokalhistorikern Torsten Karlson.
Så föddes Tyringehemmet på Bommeryd – även kallat Hälledal eller Himmelen på grund av sitt höga läge – och Ivar Nilsson tecknade snart avtal med Medicinalstyrelsen om att ta emot sjuka.

Vad patienterna kunde lida av får man en inblick i om man studerar den statistik som Kungliga medicinalstyrelsen gav ut 1927, över sinnessjukvården i riket år 1925.
Detta år delade man in landets intagna i ”sinnessjuka”, ”obildbara sinnesslöa” och ”bildbara sinnesslöa”.
Sjukdomsformerna varierade mellan att patienterna led av ”kronisk förryckthet” – paranoia – till syfilis i det centrala nervsystemet, senildemens, schizofreni och manisk-depressiv sinnessjukdom. Orsakerna kunde vara många. Här anges allt ifrån influensa och psykiska sjukdomstillstånd hos syskonen till religionsgrubbel(!), olycklig kärlek och spritmissbruk.

Det finns fler uppgifter från den tiden. På andra sidan jordklotet, i den svenskamerikanska tidningen Vestkusten, omnämns överraskande Bommeryds sjukhem i ett marsnummer år 1929.
Artikeln handlar om att Medicinalstyrelsen tillstyrker Kristianstads läns landstings ansökan om tillstånd för att ta ett 20-årigt amorteringslån på 915 400 kronor för sjukvårdsändamål. Av beloppet avses 55 000 för att köpa in det privata Bommeryds sjukhem och 6 700 till ”arbetssal därstädes”.

Nästan 90 år senare kliver vi in i det som då var matsal men nu förvandlats till en studio. Bakom ett högt takvalv vittnar mikrofoner, noter och en stor svart flygel om ett pågående musikaliskt skapande. En staty i form av en butler vaktar ingången, på den plats där mathissen mellan källarens kök och matsalen en gång fanns.
Takhöjden är slående.
Rumsindelningen intakt. Här minner långa korridorer med flera rum på vardera sidan fortfarande om tiden som sinnessjukanstalt.
I källaren står fortfarande badkaret i stål kvar.

Verksamheten fortgick i landstingets regi och på 1970-talet bodde cirka 30 så kallat sinnessvaga manliga patienter på Bommeryd. De delade rum – tre och tre.
Benni Nilsson var föreståndarinna från 1950-talets början. 1989 var det Marianne Andreasson.
År 1993 var tiden kommen för en epok att ta slut – då avvecklades sjukhemmet.

Det var några år efter detta som Michael Smith fann sitt paradis. Och här har han klamrat sig fast. Många minns kanske att kronofogden för sex år sedan sålde huset på exekutiv auktion.
Orsaken var att Smiths exhustru, den kinesiska popstjärnan Wei Wei, hade stora skatteskulder i Sverige och bodelningen var inte klar. Men in under budgivningen trädde världspianistens vän Bo Hellborg som nu äger hälften av fastigheten och vars son Jonas Hellborg i dag flyttat in på andra våningen.

Konstälskaren Michael Smith försökte en tid att skapa ett kulturcenter på platsen med galleri och balettuppvisningar, men ambitionerna kom på skam: Tyringe visade sig snart vara för litet.
– Man kan inte försörja en hel balett på fem kvinnor i publiken, konstaterar han, som genom åren spelat in 55 skivor och komponerat mer än 600 verk.
Sedan en tid tillbaka driver nya hustrun Loreta, en fyrtio år yngre fotomodell som han träffade i Paris, istället bed and breakfast på tredje våningen, i de forna patient- och behandlingsrummen.
Nya minnen skapas i huset, vars väggar hört och sett svåra människoöden.
Den forna läkarvillan intill, där det även ska ha funnits en terapiverkstad, hyrs ut.
Från huvudbyggnaden hörs ljuv musik. Den spetsiga frontespisen siktar mot himmelen.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar