Kanske blir hon jurist, i så fall med affärsinriktning, kanske satsar hon på företagande. Mikalea Mattsson har inte riktigt bestämt sig. Foto: Anna Lindblom

Tjej med driv mot eget

Det är någonting med företagande som triggar igång Mikaela Mattsson. För tre år sedan knep hon titeln Årets sommarlovsentreprenör för sin glasskiosk , nu har hon, tillsammans med en vän, startat ett eget skomärke.

Den som ser en entreprenör framför sig associerar kanske till egenskaper som hög svansföring och vassa armbågar, men när Mikaela Mattsson får frågan om hur hon tror att hennes gamla klasskompisar skulle beskriva henne går tankarna i en annan riktning.
– Jag tror att de skulle säga att jag var ganska blyg. När jag väl lärde känna folk var jag en väldigt glad person, men fram tills jag gick i nian hade jag otroligt svårt att få fram ett enda ord om jag var i en ny grupp.
Varför hon förändrades när hon börja i gymnasiet är svårt att säga.
– Men det handlade nog mycket om att jag hade fått ihop ett kompisgäng som jag trivdes med. Och så var det väl också att jag blev äldre, helt enkelt.

Tankarna på eget företagande började spira redan i tonåren.
– Min kompis mamma hade ett eget barnklädesföretag, och jag minns att jag tyckte att det var lite häftigt.
– Och så minns jag att jag läste Blondinbellas blogg; den var väl inte enbart bra, men jag tilltalades just av det modiga i det här med att starta eget.
Hennes egen första insats i det svenska näringslivet var när hon och en klasskompis drog igång ett så kallat UF-företag, Ung Företagsamhet
– Vi sålde cykellampor, och det gick väl inte så himla bra, haha. Lund är fullt av snåla ungdomar som inte tycker att det är så viktigt med cykellampa.
Men upplevelsen blev ändå givande. Sommaren efter studenten hakade hon alltså på Kävlinge kommuns satsning på unga sommarlovsentreprenörer.
– Det finns ju ingen glasskiosk här i Vikhög, trots att här kan vara jättemycket folk när det är vackert väder.
Vilket, betonar hon, inte bara är en nackdel.
– Många kommer hit just för att det är så avskilt och okommersiellt. Men ändå. Det är klart att det måste gå att köpa glass här!
Familjens lilla sommarhus ligger precis mitt framför parkeringsplatsen vid hamnen och badpiren. Klockrent. Bara att ladda upp med glass och öppna ett fönster. Dessutom hade hon en sagolik tur med vädret.
– Verkligen! En så fin sommar har vi inte haft sedan dess.

– Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket pengar jag drog in, men det var i alla fall mer än 10 000 kronor. På en månad.
Plus att hon alltså kammade hem segern i tävlingen om vem som skulle bli Årets sommarlovsentreprenör.
Men vad skulle hon göra sedan? Studentmössan var erövrad men framtidsplanerna diffusa.
– Jag sökte och kom in på pol kand-utbildningen i Uppsala, men ångrade mig.

Så hon jobbade ett halvår på ett läxhjälpsföretag i Lund innan hon gav sig ut på en kortare resa i Asien i väntan på att studiemotivationen skulle återvända.
Det fungerade. Valet föll den här gången på juristutbildningen i Göteborg.
Tanken på juridik hade hon haft i bakhuvudet länge.
– Ja, tanken fanns där hela tiden, ända sedan jag praoade på en advokatbyrå när jag gick i åttan. Jag tyckte att det verkade spännande.
Och det var det. Efter två år av den sammanlagt fyra och ett halvt år långa utbildningen är hon nöjd.
– Det är väldigt intressant, och väldigt brett. Straffrätt, arbetsrätt, offentlig rätt, man berör väldigt många områden i samhället.
Men. Det var ju det här med företagandet. Det har hon inte riktigt kunnat släppa, och resultatet – ett helt eget skomärke.
– Att läsa juridik är tungt, mycket information att ta in och bearbeta. Någonstans längtade jag efter att även få göra något där jag fick tänka lite fritt.
Så när hon, förra sommaren, letade efter ett par trevliga skor och inte riktigt fann vad hon sökte, började en alldeles ny liten tanke att gro.
– Sandaler kändes inte tillräckligt robust, och jag hade tröttnat lite på ballerina. Så då började jag tänka på espadrillos. Somriga, enkla, rejäla.
Och eftersom hon inte hittade några bra espadrillos var affärsidén ett faktum. Men hon hade ingen lust att vara ensam, utan sålde in konceptet till sin kompis.
– Jag berättade och frågade om hon var på. Självklart, blev svaret.

Eftersom kompisens mamma har känningar i skobranschen fick de kontakt med ett par konsulter som kunde lotsa dem igenom produktionens alla faser.
Startkapitalet, pengar som sparats ihop efter deras respektive sommarjobb, räckte till tillverkning av 90 par skor, i tre egenhändigt designade espadrillomodeller.
– Meningen var att de skulle vara klara före sommaren, men sådant här blir ju alltid försenat, så de var klara först runt 1 juli.
Men tack vare effektiv marknadsföring i sociala medier gick de åt ändå, och roligt var det, alltsammans, försäkrar Mikaela Mattsson som dock är en smula hemlighetsfull kring företagets fortsättning:
– Vi får se, vi har inte riktigt kommit dit ännu. Men jag tror nog inte att vi är riktigt färdiga.

Och frågan är hur färdig hon själv är med företagandet på ett lite djupare plan. Ska hon gå vidare med juridiken, och bli någon form av affärsjurist, eller ska hon rentav byta spår, och börja plugga ekonomi i stället? Just nu vet hon inte riktigt – men det gör inget.
– Jag ska fundera i lugn och ro, men det är okej. Jag är inte typen som måste ha exakt allt i livet planerat.

×