En hembygdsgård som blivit som en liten oas
Staffan Örneskans pratar om ansvar och att var och en av oss är betydelsefulla, allt medan hästen Daphne går runt, runt framför scenen.
I fjol var det hästen Marinette som agerade ”predikstol”, men hon lever inte längre utan är i år ersatt då av Daphne. Hon är snäll, men lite rastlös berättar ägaren Andrea Castor och Staffan bekymrar sig inte. Han förmedlar sitt budskap även om hästen går runt i cirklar.
Hembygdsdagen i Lilla Tockarps Hembygdsgård på söndagen lockade lika mycket folk som vanligt.
Den gamla gården har anor från mitten av 1500-talet och 1979 bildades hembygdsföreningen med målet att bygga upp gården igen.
– Föreningen odlade till och med egen halm för att lägga halmtak, berättar Gert Lindkvist, som sitter i styrelsen.
Gården tillhörde en gång kyrkan och har haft arrende sedan 1569. 1955 byggdes ett nytt hus till arrendatorn, gårdens byggnader övergavs och det var också då förfallet tog sin början. Men nu är allt i fint skick igen och sedan 1980-talet firas Hembygdsdagen varje år.
Att Staffan Örneskans håller gudstjänst på häst har blivit en tradition som han tycker om.
– Jag är ju fri att prata om vad jag vill, säger han och kritiserar bland annat att människor i vårt svenska samhälle lätt hamnar utanför på grund av ålder.
För musikunderhållningen stod Göingetoner.