”Kan du dämpa dig lite, vi försöker ha ett möte här”. Det får Johan Glennson ibland höra när han är på jobbet och trummar på sina knän. Foto: Erik Nilsson
Johan Glennson har sin ”mancave” i garaget.

Bäst i Sverige på trumma

KILLEBERG Johan Glennson öppnar dörren till garaget i Killeberg.
– Det här är min ”mancave”, säger han.
Han går in i ett förrådsutrymme på några kvadratmeter. I mitten står ett stort trumset och på väggen hänger en svart dödskalleflagga. Färskast i inredningen är en inramad cymbal. Den fick han i lördags, efter att ha vunnit SM i trumspelning.

Johan Glennson blev trummis som treåring.
– En del meckar med bilar, en del kastar dart, detta är mitt nörderi, säger han och sätter sig på pallen bakom trumsetet.
– På fem år har tre grannar flyttat, men det beror nog inte på trummorna.
På sig har han slitna jeans, byxkedja och en svart T-shirt som vittnar om hans tävlingsdeltagande.
Det var på lördagen som svenska mästerskapet i trummor ägde rum i Kalmar.
Johan Glennson medverkade redan för två år sedan, men då utan vinst. I år återvände han för revansch.
– Det var helt olidligt nervöst, det värsta jag har varit med om. Att gifta sig var ingenting! säger han.

Varje deltagare fick tre minuter att visa vad man gick för. Johan Glennson hade tränat in sitt trumsolo i över ett år. För honom var det viktigt att visa bredd, allt från disco till speed metal.
– Speed metal är i princip när du spelar så fort som du kan. Det är väldigt tekniskt, säger han.
Under tävlingen var det full fokus och koncentration som gällde.
– Trumsolot är som en film.

Du vet vad som kommer näst om du har sett filmen många gånger.

Var du inte rädd att få en blackout och tappa bort dig?
– Jo, men då är det bara att snurra på trumstocken lite, säger han och skrattar.

Men Killebergstrummisen fick ingen blackout. Han hade förberett sig väl och visade djävlar anamma, enligt domarna.
– Jag vann och jag är så himla stolt. Jag har offrat mycket tid och min fru tycker nog att det är himla skönt att jag kan släppa detta nu.
Han visar blåsor på sina handflator. Den senaste månaden har inneburit intensiv träning.
– Mitt mål är uppnått och jag är nöjd med det. Jag kommer aldrig att sluta spela men nu kan jag slappna av och göra det bara för att det är roligt.

Veckans ibladningar