KrashKarma månar om underhållningsvärdet

Malmöfestivalen/Recension

De har beskrivits som den tunga rockens The White Stripes eftersom de i likhet med den garagerockande duon med mångsysslande Jack White i frontposition består av endast två medlemmar i form av gitarristen Ralf Dietel och trummande yrvädret Niki Skistimas. Det hindrar emellertid inte dem från att både låta mycket och rocka metalhårt ändå. Likaså lyckas de få fram ovanligt mycket ljud och överraskande varierat sound trots detta. Allt det här fick man ett påtagligt bevis på på Rock Stage festivalens näst sista kväll.

Låtmaterialet i sin tur tedde sig inte alls oävet. Sådant som tungt taktfasta Sacrifice, thrashiga Save Me med tillhörande catchy refräng och riffigt fotbollsgapiga 9Lives (1,2, Die) var givna smått oslipade metalpärlor.

Det är alltså lätt att förstå varför duon dumpade sina medmusikanter från då det begav sig vid senaste millenieskiftet. De klarar sig liksom bra ändå. Både rutinen och yrkesskickligheten finns där. Liksom ett uppenbart sinne för showmanship, för övrigt.

Det märktes helt enkelt tydligt att de Los Angelesbaserade tyskarna har ambitionen att stå på betydligt större scener än den här. De agerade i alla fall som om de gjorde det. Dietel hoppade högt, drog av ett gitarrsolo på trumsetet och uppmanade till vrålorgie som om vi befann oss i en sporthall medan Skistimas gjorde ungefär samma sak plus bankade livet ur någon slags trumskinn med ett basebollträ.

Det här är således en akt som både har månar om hantverket och det hårdslående underhållningsvärdet, och det är ju inte det sämsta.