Migrationsminister Heléne Fritzon (S), till vänster, ville inte möta sin norska motsvarighet Sylvi Listhaug men kom gärna till Europaforum för att diskutera solidaritet och den nya Dublinförordningen med Cecilia Wikström (L) och Katarina Areskoug Mascarenhas.Foto: Kristina Höjendal
Europaforum i Hässleholm, Heléne Fritzon (S) och Eu-journalisten Ylva Nilsson.

En asylpolitik i förändring?

HÄSSLEHOLM Dagen efter att Norges invandrarminister lyft fram Sverige som ett dåligt exempel stod EU:s asylpolitik i centrum under Europaforum i Hässleholm. Direkt ur hetluften kom Sveriges nya migrationsminister, tidigare kommunalrådet i Kristianstad, Heléne Fritzon (S).

– Vi kan vara stolta över det vi gjorde 2015 och 2016. Det var påfrestande för Sverige men vi tog ett ansvar, sade hon under sitt anförande.
Liknande situationer – där Sverige tar emot överlägset fler asylsökande än de flesta andra länder – ska framöver kunna undvikas genom en förändring av den nuvarande Dublinförordningen, som inte visade sig vara mycket värd i praktiken när trycket blev för hårt. Det hoppas Heléne Fritzon.
– Jag kommer i min nya roll som migrationsminister att göra allt som står i min makt för att ro i land förhandlingarna och värna den svenska hållningen, påpekade hon.

Kritiken mot Sveriges sätt att hantera flyktingkrisen, som Norges invandrarminister Sylvi Listhaug (Fremskrittspartiet) vädrade i samband med sitt Rinkebybesök under tisdagen,
nämndes inte under seminariet i kulturhuset.
Listhaug menar att länder som Sverige och Norge bäst ställer upp för flyktingar som behöver hjälp genom att bidra så mycket som möjligt i närområdena till krig och konflikter, som i Libanon och Turkiet.

Samtliga paneldeltagare här var istället överens om vikten av att alla EU-länder accepterar den nya Dublinförordningen, som innebär att alla länder likt Sverige måste ta ansvar för flyktingsituationen.
– Det viktigaste är att vi får ett solidariskt ansvarstagande, menade Heléne Fritzon (S), och pekade på vikten av att ha en väl fungerande strategi när nästa stora flyktingström kommer till Europa.
Motståndet mot att ta emot större mängder asylsökande är dock massivt på flera håll i EU.
– Ni kan inte ana vad vissa av de här ministrarna sagt i min soffa, det är ganska hemska saker, berättade Cecilia Wikström (L), som nu ansvarar för ärendet.

Så hur ska det gå att övertala de länder som helt enkelt inte vill? Jo, med piskor och morötter, menade Wikström.
Katarina Areskoug Mascarenhas, som är chef för EU-kommissionens representation i Sverige, preciserade vad det innebar, bland annat samma mottagandevillkor i alla länder. (Om det innebär att Sverige måste sänka sin standard var oklart, men villkoren skulle kunna vara mer generösa än miniminivån om landet så önskar.)
Dessutom, en kvotfördelning av antalet asylsökande till varje land – med möjlighet att köpa sig fri.
– Det ska vara möjligt att tillfälligt säga nej, mitt land har en för stor belastning, vi klarar inte att ta emot fler just nu. Då kan man istället betala till det andra landet. Summan är satt till 250 000 euro per asylsökande, alltså en ganska hög kostnad, förklarade Areskoug.

Cecilia Wikström var kritisk till att sätta en prislapp i pannan på varje asylsökande.
– Jag tycker att det är rättså hemskt, nästan lite oetiskt, sade hon och föreslog att man istället håller inne de EU-bidrag som landet normalt sett får.
– Cash is queen. Pengarna pratar sitt eget tysta språk, konstaterade hon.
EU-parlamentarikern Anna Hedh (S), som inledde med att säga att flyktingpolitiken i EU var det sorgligaste och vidrigaste hon jobbat med, var däremot helt emot att länder ska kunna köpa sig fria.
– Det hjälper inte de andra länderna, fastslog hon.

Medverkade gjorde också Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty, som var oroad över utvecklingen i stort.
– Vi ser en fokusjustering från rättigheter till retorik som handlar om säkerhet och gränskontroller. Det tycker vi är väldigt oroande, för det innebär att asylrätten är urholkad, sade hon.

Veckans ibladningar