Folk­häl­san skul­le inte hotas

Det finns flera vik­tiga as­pekter på frå­gan om gårds­för­sälj­ning av al­ko­hol. Man kan dis­ku­tera till­växt, kva­li­tet och är­lig­het. Det är gläd­jan­de att re­gi­on­sty­rel­sen för Re­gion Skå­ne har röstat för att an­söka om att få bli ”för­söks­ka­nin” för gårds­för­sälj­ning av al­ko­hol, av flera skäl.

Till­växt­frå­gan är en­kel: i an­dra länder, som Stor­bri­tan­ni­en, har en blom­strande vin­in­du­stri skapat en be­söks- och tu­rist­när­ing i mång­mil­jon­klassen. Un­der vin­gårds­be­söket kan man smaka mi­ndre mängder vin och se­dan, om man vill, köpa med sig ett (re­jält dyrt) hant­verks­mäs­sigt fram­ställt vin.

Det har skapat en­kla jobb i form av druvplockning, kas­sa­tjänster och trans­port till och från vin­gården. Det ska­par fe­rie­jobb som man kan få utan lång ut­bildning el­ler er­fa­ren­het. Be­söket på vin­gården ge­ne­rerar in­komster för hand­la­re, re­stau­ranger, tu­rist­fö­re­tag och ben­sin­mackar runt­om, en­ligt klas­siska marknadsekonomiska prin­ciper.

Har Sve­ri­ge och Skå­ne re­dan så mån­ga jobb och så hög till­växt att vi kan och vill säga nej till det­ta? Svaret är så klart att vi inte har det. En duk­tig svensk vin­bon­de skul­le kun­na vara en jobb- och väl­stånds­ska­pan­de mo­tor för re­gi­onen. Det är dags att låta vin­od­la­rna bi­dra till sam­hälls­ut­veck­lingen.

Se­dan var det där här med är­lig­het: hade man brytt sig om folk­häl­so­upp­draget hade man tillåtit gårds­för­sälj­ning för länge se­dan. Sy­stem­bo­la­get säljer bil­ligt, ofta smak­ma­ni­pu­lerat, bulkvin på låda nä­rmast kas­san, så att den som vill supa sön­der le­vern bil­ligt slip­per leta. På vil­ket sätt gynnar det folk­häl­san?

Låt mig ge nå­gra pris­ex­em­pel från vin­gårdar som skul­le kun­na vara ak­tu­ella för gårds­för­sälj­ning: Ter­ra Sca­nia kostar 159 kro­nor för 50 cen­ti­li­ter, det vill säga en mi­ndre flas­ka. Om man vill köpa det mous­serande vinet från en an­nan skånsk vin­gård går det på 495 kro­nor. Det kostar dig tu­sen­lappar att för­stö­ra häl­san med des­sa viner. Men man skul­le kun­na få en still­samt trev­lig dag med att pula med vin­ran­kor på ett idyl­liskt skånskt fält, följt av en högst ci­vi­li­serad prov­smakning av små mängder i en trev­ligt lo­kal på ägorna.

Gårds­för­sälj­ning är ett tu­rist­mål, inte en sup­fest. Inga svens­ka vin­gårdar pro­du­cerar viner till priser som blir ett hot mot folk­häl­san på sam­ma sätt som bil­liga bulkviner är.

Sy­stem­bo­la­gets mest sålda vin kostar 183 kro­nor för en låda på tre li­ter. Bil­lig fyl­la.

Om med­bor­ga­rna och de folk­valda är över­ens om att svens­ka staten bör dri­va för­myn­de­ri kring al­ko­hol­för­tär­ing i folk­häl­so­upp­dragets namn så ska det vara så. Men det är högst rim­ligt att ifrå­ga­sätta mo­no­polet, gi­vet vil­ket upp­drag de här och hur det fak­tiskt fun­gerar. Kan vi i alla fall sluta hävda att lådvinsbolaget an­passar sor­ti­mentet ef­ter upp­draget?

I Sve­ri­ge får vi dric­ka säm­re viner än i öv­riga Eu­ro­pa. De skeppas hit i bulk, smakanpassas för att inte skrämma svens­ka smak­lökar och härtappas på flas­ka. Det rimmar illa med folk­häl­so­upp­draget.

Låt Skå­ne in­fö­ra gårds­för­sälj­ning på prov. Jag lovar att det inte kommer att på­verka folk­häl­san, pre­cis som att jag kan lova att det ska­par både triv­sel och till­växt.