Minnet av tiden i ghettot och koncentrationslägret kommer alltid att finnas kvar hos Stefan Zablocki. Men han kunde till slut bygga upp ett nytt liv med glädje. Foto. Stefan Olofson
-Man påverkas starkt och har svårt att ta in att det har hänt, tyckte eleverna.

Överlevde förintelsen: Hat hjälper absolut inte

Hässleholm – För mig är rikedom inte pengar, det är barnen som är kapitalet, säger Stefan Zablocki.
Barnbarnen är räntan.

Tusentals elever har lyssnat på hans historia om hur han överlevde förintelsen. Men trots all smärta och förluster så utstrålar Stefan Zablocki, 87, livsglädje.
På tisdagen föreläste han för niondeklassare i Kulturhuset om hur det var att leva som jude i Tyskland på 1930- och 40-talet.
Det var knäpptyst under den dryga timma, som Stefan Zablocki förmedlade episoder från alla år i olika koncentrationsläger. Som ett under överlevde han tillsammans med sin pappa och kom 1945 till Malmö där fasorna förbyttes i glädjechock då hans mamma dök upp. Hon hade kommit till Norrköping med Röda Korsets vita bussar. Han hade inte sett henne sedan de skiljdes på perrongen i Auschwitz.

Det är omöjligt för människor, som inte var med om barbariet in på bara skinnet, att sätta sig in i hur det verkligen var. Men det var verklighet.
Stefan Zablocki berättar rakt och sakligt, utan sentimentalitet, för eleverna och tar klivet fram till vår tid där unga män och kvinnor i vita skjortor under nationalsocialismens fana stövlar fram och sprider lögn och förtal om ”raser”, som påstås inte höra hemma i Sverige.
Men han känner inget hat, eller avsky. De första åren efter kriget var han full av hat.
Men snart märkte han att hatet hade negativt inflytande på honom.
– Jag hatar ingen människa. Man ska inte bedöma människor i grupp. Varje människa ska bedömas för den hon är. Man ska ta verbal strid mot rasismen, säger han.
Han plockar ner det på skolgårdsnivå där vissa kan förminska andra med mobbning och elaka kommentarer och gömma sig i den tysta massans trygghet.
– Saker som sägs kan verka harmlösa men sägs de där orden tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Man måste alltid bekämpa den lilla djävulen som vi alla har på vår axel, Vi är olika, säger Stefan Zablocki.

Det finns inte så många kvar i livet som kan berätta om det som hände dem under nazismen i Europa.
Stefan Zablocki ser hur högerpopulismen sprider sig.
– Majoriteten av ungdomar i Sverige är födda i frihet, är kritiska och välinformerade. Men det finns de som har tagit till sig nazismen. Hur kan man tycka om en galning som härjade på 30-talet och som i feghet tog sitt liv när allt föll samman? undrar han.

Han var bara nio år när kriget bröt ut och Polen ockuperades av tyskarna. Han var enda barnet, men hade en stor släkt.
Hans familj hamnade till slut i Auschwitz där han fick uppleva mord och outsäglig grymhet och där lukten från bränt kött och hår spreds över lägret från ugnarnas skorsten.
– Skorstenen var byggd i tegel och fyrkantig, minns han.

Efter föreläsningen kom elever fram till Stefan Zablocki för att tacka honom och ställa frågor. Bland annat om hur man kan gå vidare i livet, efter så hemska upplevelser.
Sverige gav honom livet tillbaka. Han kunde ta realen och studenten och få en civilingengörsexamen. Han träffade sin fru och de fick tre barn. Det är viktigt att blicka framåt, menar Stefan Zablocki.
Under många år han föreläst för ungdomar om nazismen och sina egna upplevelser av den.

Hur är det att vara jude i Malmö i dag? Flera utsätts för förföljelse.
– Jag har aldrig råkat ut för något. Jag är inte troende jude. Men Sverige är inte samma land i dag som det jag kom till 1945. Nu håller Sverige långsamt på att bli ett klassamhälle igen. Sverige ska ta emot flyktingar i nöd, men de som beter sig illa har inte här att göra. De får gärna ha sina traditioner så länge dem inte går emot svenska värden, normer och traditioner, betonar Stefan Zablocki.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar