Sverige är fattigare utan Hasse Alfredsson
I söndags gick en av de mest framträdande svenska personligheterna ur tiden, Hasse Alfredsson.
Ända sedan 1960, då han gjorde ena rollen i Karl Gerhard-sketchen Guben i låddan, har han varit en central person i inte bara nöjesbranschen utan också i den politiska debatten.
För både det Hasse gjorde tillsammans med Tage Danielsson och det han gjorde själv var ofta politiskt. Det gjorde deras genomslag större.
Men Hasse Alfredsson var också en komiker och underhållare som kunde roa utan politiska undertoner. Den ovannämnda sketchen, hans många Lindemän och farsen Fröken Fleggmans mustasch, som jag såg på Göta Lejon i Stockholm, var ”bara” roliga. Däremot fanns det ofta politiska undertexter i många nummer i Hasse & Tages revyer.
De kritiserade ofta Socialdemokraternas politik, trots att de i någon valrörelse ställde upp i Palmes turnéprogram.
Men framförallt engagerade de sig i miljöpolitiken, som kärnkraftsmotståndare och som i filmen Äppelkriget.
Hasse Alfredsson kunde också vara allvarlig. I boken En ond man och filmen Den enfaldige mördaren, som baserade sig på denna bok, var det nazismens ondska som speglades.
När Hasses offentliga röst tystnade redan några år före söndagen blev Sverige lite fattigare. Hans starka engagemang och absurda associationer gav generationer svenskar minnesvärda, tankeväckande upplevelser.
Yngve Sunesson