Det nordiska samarbetet är inte utrikespolitik
”Ett starkt nordiskt samarbete är en självklar del av vårt internationella engagemang.” Den meningen ingick i Stefan Löfvens regeringsförklaring i tisdags. Kanske fanns den med för att Sverige är ordförande i Nordiska ministerrådet nästa år.
Utrikesminister Margot Wallström är nordisk samarbetsminister. Det, liksom Löfvens formulering, leder tankarna fel, eftersom det nordiska samarbetet inte är utrikespolitik. Våra närmaste grannländer står oss så nära att det mera är inrikespolitik, när det nordiska samarbetet utvecklas.
Det är hoppingivande att regeringen inför övertagandet av det roterande ordförandeskapet säger sig ha höga ambitioner, även om det ska konkretiseras först senare.
För det nordiska samarbetet är viktigt, både i sig självt – det räcker att peka på passfriheten mellan länderna (som finns trots id- och gränskontroller vid Öresund) och den gemensamma arbetsmarknaden som fanns långt före EU:s regler – och kan ge varje land fördelar i det internationella samarbetet när styrkan hos fem länder sätts bakom ambitionerna. Utan det nordiska samarbetet hade Sverige knappast suttit i FN:s säkerhetsråd nu.
I en tid när EU-samarbetet stöps om genom brexit blir det nordiska samarbetet kanske ännu viktigare.
Samtidigt behöver det uppdateras och förnyas i en tid när många vill stänga gränser.
Synen på Norden som hemma behöver värnas.
Yngve Sunesson