Det nor­diska sam­ar­be­tet är inte ut­ri­kes­po­li­tik

”Ett starkt nor­diskt sam­ar­be­te är en själv­klar del av vårt in­ter­na­tio­nella en­ga­ge­mang.” Den me­ningen in­gick i Ste­fan Löfvens re­ger­ings­för­klar­ing i tis­dags. Kan­ske fanns den med för att Sve­ri­ge är ord­fö­ran­de i Nor­diska mi­nis­ter­rådet näs­ta år.
Ut­ri­kes­mi­nis­ter Mar­got Wall­ström är nor­disk sam­ar­be­ts­mi­nis­ter. Det, lik­som Löfvens for­mu­lering, leder tan­karna fel, efter­som det nor­diska sam­ar­be­tet inte är ut­ri­kes­po­li­tik. Våra nä­rmaste grann­länder står oss så nära att det mera är in­ri­kes­po­li­tik, när det nor­diska sam­ar­be­tet ut­vecklas.
Det är hopp­in­gi­van­de att re­ger­ingen in­för övertagandet av det roterande ord­fö­ran­de­skapet säger sig ha höga am­bi­tioner, även om det ska kon­kre­ti­seras först senare.
För det nor­diska sam­ar­be­tet är vik­tigt, både i sig självt – det räc­ker att peka på pass­fri­heten mel­lan länderna (som finns trots id- och gräns­kon­troller vid Öre­sund) och den ge­men­samma ar­bets­mark­naden som fanns långt före EU:s re­gler – och kan ge var­je land för­delar i det in­ter­na­tio­nella sam­ar­be­tet när styr­kan hos fem­ länder sätts bak­om am­bi­tionerna. Utan det nor­diska sam­ar­be­tet hade Sve­ri­ge knap­past suttit i FN:s sä­ker­hets­råd nu.
I en tid när EU-sam­ar­be­tet stöps om ge­nom brexit blir det nor­diska sam­ar­be­tet kan­ske ännu vik­tigare.
Sam­ti­digt be­höver det upp­da­teras och förnyas i en tid när mån­ga vill stänga gränser.
Synen på Nor­den som hem­ma be­höver värnas.
Yng­ve Su­nes­son