Nit­lotten för Löfven

Allt är inte po­li­tik, även om man som po­li­ti­ker kan frestas att tänka så. Ibland måste det handla om van­lig an­stän­dig­het.

So­ci­al­de­mo­kraternas Kom­bi­lot­te­ri har skic­kat folk till kro­no­fog­den för obe­talda fak­tu­ror, som de ibland har skic­kat till dem som inte ens vill ha lotter, och för­sökt av­be­ställa, samt med­ve­tet vänt sig till folk som re­dan har skulder hos Kro­no­fog­den. Gam­la och låg­in­komst­ta­ga­re har drabbats; de som inte kan vär­ja sig mot en stor ap­pa­rat.

Den som är stark måste ock­så vara snäll. Det är den teck­nade björnen Bam­ses mot­to, men hans röd­rös­tan­de teck­na­re Rune An­dré­as­son har rätt: ibland måste det vara så en­kelt.

Jag me­nar inte att stats­mi­nis­ter Ste­fan Löfven har gett tum­men upp till det­ta be­te­en­det. Men det är hans ar­be­te att se till att den starka rö­rel­se som han ba­sar för ock­så är så ”snäll” som möj­ligt.

Man får ty­värr göra en hel del som po­li­ti­ker som är mi­ndre ro­ligt, som att be­höva säga nej till po­si­tiva, fina sa­ker för att pengarna inte räc­ker el­ler för att det inte går av an­dra skäl.

Men det­ta är nå­got helt an­nat. Att ringa upp folk och sälja lotter och se­dan utan tve­kan skicka dem till Kro­no­fog­den när de inte läng­re vill el­ler kan mata par­ti­ma­skinen med pengar är inte var­ken po­li­tik el­ler stra­te­gi, det är svi­ne­ri.

Åt­tio­å­riga Gun be­rättar för Dagens Nyheter om hur hon, trots att hon för­sökt ringa och av­be­ställa lotterna, skic­kades till Kro­no­fog­den. Hon ger inte tid­ningen hela sitt namn, efter­som hon säger att hon skäms för att ha hamnat hos fog­den.

Nå­gon borde de­fi­ni­tivt skämmas över det­ta, men det är inte Gun. Det är de som lurar och pro­fi­terar på en ge­ne­ra­tion som mår då­ligt av att inte få göra rätt för sig.

I Dalarna, där jag har som­mar­hus, har en­ligt Dalarnas Tidningar 354 per­soner skickats till fog­den för ”brottet” att vil­ja stödja ar­be­tar­rö­rel­sen men inte ha råd med ett oänd­ligt an­tal lott­se­dlar.

Det är ett an­stän­dig­hets­ha­ve­ri av en om­fattning som får en att baxna. Hur kan ett or­gan som re­pre­sen­terar ar­be­tar­rö­rel­sen ha tappat sin mo­ra­liska kom­pass så?

Jag har fun­derat myc­ket på hur det kun­de bli så. När blev det nor­mala för­fa­ran­det med att en folk­rö­rel­se säljer lotter ett sätt att ut­nyttja skuld­satta? Men det går inte att be­gripa. Det är då­ligt både av med­mänsk­liga och stra­te­giska skäl.

Även om man struntar i med­mänsk­lig­heten är det då­lig po­li­tisk stra­te­gi. IT-skan­dalen ti­digare i som­mar var ett stort ha­ve­ri och borde ha fått svårare kon­se­kvenser för re­ger­ingen. På ett med­mänsk­ligt plan är det­ta en lika stor skan­dal. Hur ska man kun­na över­tyga äl­dre el­ler folk med då­lig ekonomi att man bryr sig om de­ras väl­färd, när ett S-an­knutet lot­te­ri har ut­nyttjat ut­sattas si­tua­tion, till sy­nes utan då­ligt sam­ve­te?

Ste­fan Löven, par­ti­sty­rel­sen och de an­dra som styr och ut­vecklar So­ci­al­de­mo­kraternas po­li­tik måste se över hela rö­rel­sen och för­säkra sig om att dess or­gan be­ter sig an­stän­digt samt reda ut hur man hamnar här.

Det­ta är banne mig i en klass för sig.