Annons

Han var en energiskt kulturperson

Personligt Minnesord efter Gustaf Arfwidsson.
Personligt • Publicerad 19 september 2017 • Uppdaterad 14 december 2021
Gustav Arfwidsson.
Foto: Privat
Gustav Arfwidsson. Foto: Privat

1 skötaren på S:t Lars sjukhus i Lund Gustaf Arfwidsson har avlidit 93 år gammal. Han efterlämnar närmast barnen Maria och Ulla med familjer.

Gustav Arfwidsson var en energisk självlärd kulturperson. Som tvååring togs han in på barnsjukhuset i Helsingborg, troligen för undernäring och sen utveckling. En elev i personalen tog honom med hem till Odarslöv över ett veckoslut. Där blev han adopterad och fick sin uppväxt.

Annons

Folkskolan gav impulser till fortsatt utbildning. Det erbjöd militärtjänst på P2 i Helsingborg under fyra år.

Efter en period som industriarbetare blev han 1955 tillfällig vikarie på St Lars sjukhus i Lund. Han fick börja skura golv.

Där trivdes han och stannade livet ut. Fackligt arbete ledde till posten som ordförande i den lokala avdelningen. Sjukhusledningen såg hans arbete och gav honom specialuppgifter.

Direktionens vice ordförande Karl Landgren bad honom starta en ny form av behandling – socioterapi. Det betydde att lära patienter, som vistats på St Lars i årtionden, och glömt hur samhället utanför fungerar. Gustafs uppdrag blev att förbereda dem för utskrivning och lära dem hur samhället fungerar. Han fick fria händer att utföra sin uppgift.

Hans stora intresse för historia gjorde att han snart började söka efter äldre föremål. När S:t Lars fyllde 100 år 1979 hade han grundat ett sjukhusmuseum, som då invigdes med Gustaf som huvudtalare. Han visade också museet för besökare. Här hade förmågan att med sina berättelser fånga åhörarna och levandegöra såväl föremål som sinnessjukvårdens och speciellt sjukhusets historia, terapiarbeten samt extra spännande patienter.

När Medicinhistoriska museet i Sydsvenska medicinhistoriska sällskapets regi öppnade på S:t Lars 1992 förenades det med sjukhusmuseet. Gustaf var då pensionerad, men fortsatte som oavlönad guide nu på det stora sammanlagda museet med tillägg av Vipeholmsamlingen. Där var han den mest efterfrågade guiden tills museet stängdes 2006 och 2012 öppnade på lasarettsområdet som Livets museum.

Det räckte inte med museet, utan hela S:t Larsparken ingick i hans djupa kunskapsförråd. Han blev ett med sjukhuset och hade tidigt fått en tjänstebostad i S:t Larsparken. Så blev han genom självstudier en lokalt betydande kulturpersonlighet. Ja, en levande uppslagsbok, som dessutom var lysande i att förmedla sin kunskap.

Även bakom kulisserna arbetade han träget. Han efterlämnade pärmar med bland annat beskrivning av parkvandring och guidning. Med en mall har han gjort en detaljerad katalog över alla 12 000 insamlade föremål på hemdatorn. Till Livets museum kom 18 stycken A4-pärmar för att gås igenom i samarbete med Kulturen. Med 1930-talets folkskola som bakgrund har han arbetat fram sin kulturgärning och tilldelats landstingets stora pris, kommunalarbetarnas kulturpris och hedersledamotskap i Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet. Han har gjort en betydande insats och är värd all heder och uppskattning. Utan hans frivilliga arbete hade St Lars haft en fattigare historia. Han levde förtjänstfullt efter ordspråket: Gräv där du står!

Bengt I Lindskog för Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons