Nu är det snart 30 år sedan Gösta Andersson själv spakade ett plan.Foto: Håkan Jacobsson
Lancastermotorn som satte igång det hela. Foto: Håkan Jacobsson
Gösta Andersson. Foto: Håkan Jacobsson
Både Draken och Viggen finns hemma hos Gösta Andersson. Men de ägs av Flygvapnet.Foto: Håkan Jacobsson

Han har tomten full av flygplan

Det började med att man hittade en flygplansmotor på havsbotten. Nu driver Gösta Andersson, tillsammans med sina två söner, ett helt flygmuseum.

Namn: Gösta Andersson
Ålder: 77 år
Yrke: Flygmuseiägare, pensionerad lastbilsreparatör.
Familj: Fru, två söner
Bor: Gård i Stenbäck strax väster om Skurup.
Aktuell: Hade nyligen öppet hus på Stenbäcks flygmuseum, Öppet vardagar 13-17, lördag och söndag 11-16. Säsongen varar till och med den 31 oktober.

Gösta Andersson flyger inte längre. Han är 77 år.
– När man kommer upp lite i ålder får man ju själv tänka att man inte är så snabb i huvudet som tidigare, konstaterar han.
Men hans hus är omgivet av allehanda flygplan, både militära och civila, i olika skick. De som regelbundet färdas på E22 vet precis var det ligger, Stenbäcks flygmuseum, några kilometer väster om Skurup.
– Platsen här heter Stenbäck, upplyser Gösta Andersson och berättar att han är född och uppvuxen på andra sidan vägen.
– Far hade ett åkeri.
Själv arbetade han en del i åkeriet. Det var för övrigt genom det som han träffade sin fru.
– Astrid heter hon. Hennes föräldrar hade affärsverksamhet i Svedala och jag var där ibland och lämnade saker med bilen.
Själv tog han inte över åkeriet, utan öppnade i stället en mekanisk verkstad.

– Så var det en kille som hade sommarstuga här borta. Han ville ha hjälp med en gammal bil.
Visserligen var lastbilar de huvudsakliga patienterna och det här var en personbil.
– Men det var ju enkla saker, så jag sade ja.
Kunden berättade att han var flyglärare på Bulltofta.
– Han sade att ”Du kan ju komma in, så kan vi flyga någon tur”.

Erbjudandet antogs och Gösta Andersson begav sig till Malmö.
– Det var en öppen maskin; den hänger på Malmö tekniska museum nu.
– Vi flög en tur. Nästa gång fick jag själv spaka. ”Jag tycker att du ska ta flygcertifikat”, sade killen.
Men Gösta Andersson hade mycket jobb just då, så saken fick bero.
– Så var jag på Sövde flygfält. Där hade de utbildning till halva priset mot Bulltofta. Jag tog certifikatet 1964.

1968 till 1970 arbetade han i jordbruksflyget, med besprutning, men efter två år fick det vara – det var alldeles för nervöst:
– Det var rätt jobbigt, man får vara så koncentrerad hela tiden när man flyger nära terrängen, under trådar. Efter fyra timmar var man helt slut här uppe, säger Gösta Andersson och pekar mot huvudet.
Sedan följde en tid när han flög turister mellan Skåne och Öland – för att äta frukost i Borgholm.

– Vi utgick från ett litet fält utanför Rydsgård.
Nu har inte Gösta Andersson flugit sedan 1990. Intresset för allt som hör flyg till har han dock hållit levande, men det var inte förrän för 17 år sedan han öppnade sitt flygmuseum.
Svensk Flyghistorisk Förening hade lagt in en ansökan till brittiska ambassaden om att få bärga motorn till en Lancaster, ett bombplan som störtade på svenskt territorialvatten under andra världskriget.

– De annonserade efter en reparatör. Jag ringde och sade att motorn kunde stå här. De kom hit med två lerklumpar – det här var tjugo år sedan, och då hade motorn legat i havet sedan 1944.
Motorerna rengjordes.
– En kille tyckte att vi skulle visa upp dem för föreningen. Många kom, så året därpå tänkte vi att vi skulle visa upp dem för allmänheten.

Allmänheten visade sig vara intresserad.
– Sedan var det igång – jag hade inte en chans att säga något.
Fast man anar att han inte var speciellt motsträvig heller.
– Den första maskinen hämtade vi i Borås. Den hade hört hemma på Bulltofta som taxiflygplan – nu var den i dåligt skick.

Det var det enda flygplanet som fanns när museet startade för 17 år sedan. Numera ser man Viggen, Draken, Cessnor och en bit av ett trafikflygplan ute på gårdsplanen, plus flera andra farkoster.
Mer finns inomhus, exempelvis en gyrokopter.
– Nu har vi en ansökan inne om att få hit en SK60.
Militärplanen ägs inte av museet, utan är bara deponerade där av Flygvapnet. Dess alternativ är att skrota dem, säger Gösta Andersson, och det kostar 300 000 kronor.

Men museet är inte bara flygplan:
– Många vet inte hur mycket vi har inomhus.
I byggnaderna finns allehanda utrustning och annat som hör flyget till. Mätare som ska hålla koll på allt möjligt, en simulator – ”jättedyr att sätta igång” – motorer, mängder av modellplan – modellbyggare träffas regelbundet på museet och bygger tillsammans. Plus mycket annat man kan tänka sig och sådant man inte hade en aning om fanns.

Gösta Anderssons flygintresse har gått i arv till de båda sönerna, en av dem har till och med blivit flygtekniker. Den andre kör lastbil, vilket är mycket behändigt när museet behövde hämta något nyförvärv.
Nu senast kom en liten Cessna, som behöver rustas upp.

När det är gjort innebär det inte att jobbet är avklarat. Speciellt det som står ute ska tvättas, smörjas, rostskyddsbehandlas med jämna mellanrum. Och inomhus måste dammet hållas efter.
Gösta Andersson har ändå fortfarande tid för lastbilar:
– Jag håller på och restaurerar upp historiska bilar. Just nu har jag en Scania från 1946 som jag jobbar med.

Namn: Gösta Andersson
Ålder: 77 år
Yrke: Flygmuseiägare, pensionerad lastbilsreparatör.
Familj: Fru, två söner
Bor: Gård i Stenbäck strax väster om Skurup.
Aktuell: Hade nyligen öppet hus på Stenbäcks flygmuseum, Öppet vardagar 13-17, lördag och söndag 11-16. Säsongen varar till och med den 31 oktober.