En scen ur Chess på Kristianstads teater med Patrik Martinsson och Johan Wikström i centrum som Freddie och Anatolij. Foto: Håkan Röjder
Frida Modén Treichl som Florence drar ner välförtjänta applåder. Foto: Håkan Röjder
Patrik Martinsson som Freddie. Foto: Håkan Röjder
Johan Wikström som Anatolij. Foto: Håkan Röjder

Ett storverk i mindre format

Recension.

musikal
Chess på svenska
Musikal av Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Tim Rice i bearbetning av Lars Rudolfsson
Översättning: Lars Rudolfsson, Jan Mark, Björn Ulvaeus
Orkestrering: Anders Eljas
Medverkande: Johan Wikström, Frida Modén Treichl, Patrik Martinsson, Hanna La Fleur, Peter Järnstedt, David Rix och stor ensemble
Kapellmästare: Nils-Petter Ankarblom
Kostym: Fredrika Lilius
Scenograf: Leif Persson
Regi och koreografi: Ola Hörling
Betyg fyra pantrar
pppp

Musikalen Chess har inte satts upp så ofta hemma i Sverige och när Chess på svenska var på väg till Malmö Opera 2004 ställdes den in. Därför har vi inte fått se den i scenisk version i Skåne förrän nu, så när Underhållningspatrullen i Kristianstad tar sig an Björn & Bennys första musikal är det bara för publiken att tacka och ta emot. Här gör man nämligen storverk i det lilla formatet på den vackra teatern. Det känns som om den mindre scenen gör att historien ramas in och fokuseras på ett sätt som lyfter historien.

Handlingen i Chess brukar beskrivas som snårig och obegriplig, men Chess på svenska har rått bot på det mesta av det problemet. I denna versionen är det kanske ännu lättare att hänga med i handlingen, bland annat eftersom man får hjälp av videoprojektioner i fonden som effektivt hjälper till att berätta historien. När schackpartiet spelas kan man följa det på fondväggen, ett av många fyndiga grepp i uppsättningen.

Det är världspremiär i Kristianstad för den nya orkestreringen gjord för en mindre orkester. I det nya diket under scenen i Kristianstad sitter en orkester under ledning av Nils-Petter Ankarblom och låter fantastiskt fint genom hela föreställningen. Mer nyanserat än stort och bombastiskt, det mer än fungerar utmärkt i samklang med sångarna på scenen. Mass-scener saknas dock inte, och i Merano – platsen i Italien där det stora schackmötet ska äga rum – finns en livlig folkmassa. Ibland ser det lite trångt ut på den lilla scenen, men Underhållningspatrullen har samlat ihop en riktigt bra kör och till och med några oemotståndliga små gymnaster syns i folkvimlet.

Johan Wikström gör Anatolij, den ryske schackspelaren som känner sig fast i systemet och har tröttnat på sin tillvaro på många olika sätt. Något som framgår tydligt i Där jag ville vara, som regissören och koreografen Ola Hörling har gjort till en dans där Anatolij nästan slits itu. Wikström briljerar i vackra Anthem – I mitt hjärtas land – fint iscensatt med en dans med mörka paraplyer.

Frida Modén Treichl river välförtjänt ner applåder så fort hon öppnar munnen i sång, inte minst i partynumret Lämna inga dörrar på glänt och i Inte jag. Hon gör Florence till en intensivt utlevande, sorgsen och passionerad kvinna på gränsen till nervsammanbrott.

Patrik Martinsson som den arrogante, olycklige amerikanske schackspelaren Freddie är ytterligare en fullträff i castingprocessen. När Freddie berättar om sin olyckliga barndom i Vem ser ett barn får han hela publiken att sitta på helspänn. Ett av andra aktens absoluta höjdpunkter tillsammans med Jag vet vad han vill. Andra akten känns dock inte lik stark som den första och musiknumren känns ibland sönderstyckade.

Överlag är det många fina röster i Chess – även Hanna la Fleur som Svetlana och Peter Järnstedt som Molokov demonstrerar sådana. David Rix i rollen som Domaren gör ett väldigt bra jobb av en svår roll och hittar en bra balans.
Underhållningspatrullens regissör och koreograf Ola Hörling och producenten Åsa Jensen har uppenbarligen haft Chess som ett hjärteprojekt länge – och de ror det i hamn med bravur. Chess på svenska i mindre orkesterformat kunde inte fått en bättre start än den i Kristianstad. Och att Chess kommer att kunna ses oftare på scen framöver är klart – redan i början av nästa år är det dags i Köpenhamn. Dessutom lär Tim Rice hålla på med en ombearbetning av musikalen för Broadway, så kanske blir Chess-renässansen en internationell saga också. Väl värt ett försök – att den här musikalen är full av fantastisk musik är ju något alla kan vara överens om.

musikal
Chess på svenska
Musikal av Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Tim Rice i bearbetning av Lars Rudolfsson
Översättning: Lars Rudolfsson, Jan Mark, Björn Ulvaeus
Orkestrering: Anders Eljas
Medverkande: Johan Wikström, Frida Modén Treichl, Patrik Martinsson, Hanna La Fleur, Peter Järnstedt, David Rix och stor ensemble
Kapellmästare: Nils-Petter Ankarblom
Kostym: Fredrika Lilius
Scenograf: Leif Persson
Regi och koreografi: Ola Hörling
Betyg fyra pantrar
pppp