Ann Ekeberg går i pension. Speciallärare på Västerskolan. Foto: Stefan Olofson
Ann Ekeberg går i pension. Speciallärare på Västerskolan. Foto: Stefan Olofson
Ann Ekeberg går i pension. Speciallärare på Västerskolan. Foto: Stefan Olofson

Nu ska hon passionera sig!

45 år i skolans tjänst får räcka för Ann Ekeberg.
– Jag ska inte pensionera mig. Jag ska passionera mig. Helt enkelt att göra det som jag har passion för. Och det är dans.

Ann Ekeberg växte upp i Vittsjö. Pappa var frisör och mamma frisörska med salonger i var sin ända av huset. Folk kom och gick hela tiden och Ann blev bekant med nästan hela byn.
Men frisöryrket låg inte för Ann, som sökte in på Lärarhögskolan i Kristianstad och examinerades som lågstadielärare 1972.
– Jag var 20 år och tre månader och fick jobb på Hasslarödskolan i Osby, där jag stannade i många år.

Efter det drog hon till Falun där hon fick ett nytt lärarjobb.
– Jag trivdes verkligen bra i Falun. Jag kunde dansa varje dag. Det kändes som jag var utomlands.
Sedan ”örlade” hon runt lite här och där.
– Jag studerade på universitet i USA några omgångar, jobbade i Stockholm, var reseledare i hela Europa och i Tunisien.
Att resa är en av Ann Ekebergs passioner. Det tänker hon fortsätta med. Hon har dansen i blodet med svaghet för latinska rörelser och musik på dansgolvet.
– Jag kan göra mig förstådd på spanska och kommer förmodligen att fördjupa mig i språket nu när jag får tid, säger hon och svänger på höfterna i en latinsk baccata.
Salsa, merengue och baccata är favoritdanser.
– Jag är som lyckligast när jag får dansa. Tango är fantastiskt också, om jag får dansa med en karl som kan. På 70-talet fick jag chansen att dansa med dåvarande Sverigemästaren i tango på Hamburger Börs i Stockholm. Gud vad han kunde dansa!

Fredag den 29 september är hennes sista arbetsdag på Västerskolan där hon har jobbat som speciallärare sedan 2003, då hon tog sin specialpedagogexamen.
Som specialpedagog ska hon få skoltrötta elever att lyfta.
– Jag jobbar med föräldrar, lärare och rektor med eleven i centrum. Det finns dålig energi som kan bytas mot bra energi. I dagens skola finns det mycket psykisk ohälsa bland ungdomar och barn. Min största gåva är att peppa människor och få dem att se det goda möjligheterna i livet. Det är underbart att se elever, som av olika anledningar mår dåligt och tycker skolan är kass att vända om och se möjligheterna och komma på spåret igen. Det går om man vill!

Ann Ekeberg skrev en bok för några år sedan, Flickor som hjälper flickor, som blev nationellt uppmärksammad. Boken har sitt avstamp i de antimobbningsgrupper hon drog igång för flickor och pojkar på Västerskolan. Hon fick åka runt och hålla föredrag om sina erfarenheter och var även med i tv ett antal gånger.
– Flickor kan vara hårda och säga hemska saker till varandra. Den energin kan omvandlas. När Sovjetunionen föll 1990 samlade jag 150 högstadieflickor i aulan. Syftet var att starta en hjälpsändning till Kaliningrad i Ryssland. Nio flickor fick representera gruppen på resan dit. Vi överlämnade våra insamlade gåvor till skola nummer 26. Flickorna blev verkligen berörda av det de upplevde där och fick en helt ny attityd till livet, efter resan, berättar Ann Ekeberg.

Under det nästan halva sekel som Ann Ekeberg har jobbat i skolans värld har mycket förändrats. Inte allt till det bättre, menar hon.
– I dag är det väldigt byråkratiskt. Allt ska dokumenteras. Lärare anmäls för olika saker och då måste man ha ryggen fri för det som inte är nedskrivett har inte hänt. Vi har byggt ett system som vilar på rädsla och det är inte bra. Lärarens naturliga auktoritet har försvunnit och vi får hantera sociala problem, som har sina orsaker utanför skolväggarna. Det är tufft att vara lärare på många skolor i dag. Här i Hässleholm har vi tack och lov inte lika stora problem som de har i storstädernas socialt utsatta områden.

Ann Ekeberg har fyllt 65. För henne har den kronologiska åldern ingen betydelse. Tanken på att hon kan få pensionärsrabatt på karaten, som hon tränar, får henne att både skratta och rysa lite.
Hon älskar rosa, vilket man inte kan missa.
Hennes son och hans barn är hennes glädje.
Ann Ekebergs råd är:
– Gå aldrig i pension. Det är sån djäkla röra i djungeln av alla papper man ska fylla i till olika myndigheter. Varför ska de göra det så krångligt?