Det krävs yrkesfolk ombord när Helene går med passagerare, påminner Thomas Svensson.Foto: Håkan Jacobsson
Thomas Svensson. Foto: Håkan Jacobsson

Världshaven har varit hans liv

Den här veckan firas internationella sjöfartsdagen. En som rest på världshaven är Thomas Svensson.

Namn: Thomas Svensson
Ålder: 63 år
Yrke: Sjökapten, i pensioneringsprocessen
Familj: Fru, en son, en dotter, två barnbarn.
Bor: Gathus i Ystad
Aktuell: Den här veckan uppmärksammas Internationella sjöfartsdagen, för att erkänna den betydelse sjöfaten har för världsekonomin, Man vill också belysa säkerheten till sjöss. Dagen kan firas vilken dag som helst den här veckan.

När Thomas Svensson gick till sjöss som 16-åring var det inte tänkt att det skulle bli något livslångt engagemang.
– Det var väl mest att jag skulle göra något medan jag tänkte över vad jag skulle bli sedan.
Thomas Svensson växte upp med havet nära inpå, i Helsingborg.
– Jag hade många kompisar som gick till sjöss i ett par år för att se sig omkring.
– Jag började 1970. Båten hette Biskopsö och ägdes av Salén. Första resan gick från Helsingborg till Gotland, där vi lastade kalksten till Brahestad i Finland.
Han började som jungman, som han beskriver som en sorts lärling.
– Man fick gå tillsammans med en matros och lära sig jobbet.
– Jag tyckte det var skoj. Jag kom över till England också.
1972 gick han över till Johnssonlinjen, som lättmatros.

– De hade båtar på Sydamerika. Då blev det ju ännu roligare.
På den tiden såg sjömännen mer av världen än de hinner med nu. Lossning och lastning tog längre tid.
– Då hade man ju fortfarande några nätter i hamn. Jag var tre veckor i Valparaíso, en vecka i Buenos Aires.
1974 började han på Sjöbefälsskolan i Malmö. Efter styrmansexamen 1975 blev det ytterligare en sväng till Sydamerika innan han började gå mellan destinationer i Asien.

Sedan blev det skolbänken igen och 1978, bara 24 år gammal, tog han kaptensexamen. Det innebär inte att man automatiskt blir kapten.
– Jag seglade styrman i många år efter det.
I början av 1980-talet gick han över på tankers, även nu på fjärran länder. Efter det har han haft befälet på färjor, på båtar i Vänerfart mellan Karlstad och Göteborg,
– 2002 började jag på Tärntank, ett rederi på Donsö. Vi gick med olja och bensin i Nordeuropa.
Under Thomas Svenssons tid till sjöss förändrades sjömansyrket radikalt. När han började låg båtarna vid kaj medan de lossades och lastades av stuveriarbetare i lastrummen.
Nu är det containertrafik som gäller, roll on-roll off. Det går undan.
Dessutom ser besättningarna annorlunda ut. Det är inte så många svenskar på de svenskflaggade fartygen.

– Jag har jobbat ihop med de flesta hudfärger och religioner och har fått lära mig det här med kulturella skillnader.
Människor ser olika på saker och ting, agerar och reagerar olika. Thomas berättar att befälen får gå utbildningar i hur man hanterar så kallade ”mixed crews”, vad man ska vara uppmärksam på för att få att allt att flyta smidigt. – Vi har även haft diskussionsgrupper med folk från olika länder – kanske något vi skulle behöva i land också.
Egentligen gick Thomas i pension för ett år sedan, men det har blivit inhopp sedan dess, så sent som i våras. Och ytterligare insatser i handelsflottan är inte fullständigt uteslutna:
– Jag har ju fortfarande mina behörigheter i ordning.
Det behövs också när han för befälet på Helene, galeasen som sedan millennieskiftet ligger i hamnen i Ystad, staden där hon byggdes för 101 år sedan.

– Vi går med passagerare, så vi lyder under samma bestämmelser som de stora färjorna, säger Thomas.
Han har varit med från början när Helene togs till Ystad igen – fast även om hon är byggd där så har hon aldrig haft staden som hemmahamn förr.
– Som nyinflyttad behöver man något att engagera sig i för att lära känns människor, förklarar Thomas att han började jobba med Helene.
Han och hans fru flyttade till Ystad 1998. Ingen havsutsikt, dock:

– Jag behöver inte se havet där jag bor, men jag behöver ha tillgång till det.
Han och hustrun har en kolonilott också.
– Jag hade sagt att när jag går i pension ska jag sluta med båtar helt och odla tomater.
Men så var det ju det här med Helene.
– Jag är mycket här nere. Det är ju lite av ett gubbdagis – jag har många lekkamrater här.
Föreningen har ett par hundra medlemmar och Thomas Svensson uppskattar att ett 30-tal jobbar aktivt med båten.
Helene har gått i kustfart. Thomas drar parallellen med ett mindre lantbruk:
– En sådan här båt försörjde en familj.

Båten hade sovplatser för sex personer när hon kom till Ystad. Medlemmarna har restaurerat det gamla lastfartyget så att hon nu har plats för upp till 25 övernattande:
– Det beror på hur väl man känner varandra.
I juli gör hon små utflykter med betalande passagerare på tisdag- och torsdagkvällar och ibland hyrs hon av företag för ett eller annat arrangemang.
Men det händer också att medlemmarna seglar iväg för att delta i olika evenemang för gamla segelfartyg, till exempel i Tyskland.

När tidningen träffar Thomas Svensson är seglen nedplockade för vintern. Men en resa återstår; det är några som vill sprida en anhörigs aska i havet.
– Det gör vi fem, sex gånger om året.
När du läser detta är den turen avklarad och Helene har gått till vintervila.
Thomas Svensson har seglat på alla kontinenter, utom Australien. Favoritmål?
– Jag trivdes väldigt bra i Sydamerika. Vi har återvänt till Colombia ett par gånger genom åren, min fru och jag.

Namn: Thomas Svensson
Ålder: 63 år
Yrke: Sjökapten, i pensioneringsprocessen
Familj: Fru, en son, en dotter, två barnbarn.
Bor: Gathus i Ystad
Aktuell: Den här veckan uppmärksammas Internationella sjöfartsdagen, för att erkänna den betydelse sjöfaten har för världsekonomin, Man vill också belysa säkerheten till sjöss. Dagen kan firas vilken dag som helst den här veckan.