Läkemedelsmyndigheten EMA:s kontor i London. Foto: TT

Längre till Stockholm

De anställda vid EU:s läkemedelsmyndighet EMA vill ogärna att den ska hamna i Stockholm och vill inte flytta dit, visar en intern enkät. Det anses varken att Stockholm motsvarar kraven på bra internationella flygförbindelser eller på tillgång till bostäder.
Köpenhamn står däremot högt i kurs. Att Skåne ställt sig bakom Köpenhamns kandidatur handlar inte om att räcka lång näsa åt Stockholm utan om att Köpenhamn är ett bättre alternativ. Dessutom är det ett relativt ”svenskt” alternativ, även om upprördheten när Melodifestivalen hamnade i Malmö vittnar om att man inte har koll på att människor, varor och tjänster rör sig fram och tillbaka över Öresundsbron med viss frekvens – eller gjorde det innan regeringen införde gränskontroller vid utan hänsyn till pendling eller regional tillväxt.
Det är längre till Stockholm än vad både regering och de i Stockholm bosatta tänker sig, både mentalt och geografiskt. Om man reser mycket i arbetet är en extra timmes flygtid en stor nackdel. Transfer till Stockholms flygplats är dryg och dyr om man inte reser till Bromma och den vill delar av regeringen gärna lägga ner, så den är inte ett plus i ekvationen.
Tjänstemän som utgår från London eller Bryssel är bortskämda med korta resor och många avgångar. Kastrup är en synnerligen funktionell flygplats för internationella förbindelser, samt tågförbindelser till bland annat Malmö, som kan hysa hotellgäster eller de anställda kan välja att bo om pendlingen börjar fungera igen.
Det är inte de anställda som avgör var myndigheten ska hamna, men deras skepsis lovar inte gott för huvudstaden. Statsminister Stefan Löfven säger sig vara övertygad om att Sveriges erbjudande är bäst för EMA och socialminister Annika Strandhäll menar att Stockholm väl uppfyller kriterierna som satts upp för flytten. Det är intressant att myndighetens anställda har motsatt åsikt. Antingen lider regeringen av missriktad optimism, eller EMA:s anställda av missriktad pessimism. Beslutet lär visa vilket. Martina Jarminder