Gustav Berg som Romeo och Oldoz Javidi som julia på helsingborgs Stadsteater. Foto: Malin Arnesson
Lena T Hansson som Julias barnsköterska och Oldoz Javidi som Julia. Foto: Malin Arnesson

Nyskapande Romeo och Julia för vår tid

scen
Romeo och Julia
Scen: Helsingborgs Stadsteater, Storan, onsdag 4/10
Av: William Shakespeare
Översättning och bearbetning: Peter Oskarson och Jan Mark
Regi: Peter Oskarson
Scenografi och kostym: Peter Holm
Ljus: Per Sundin
Koreografi: Kajsa Giertz
Musik: Nicole ”NicVibe” Wiberg och Malte ”Cikada” Leander
Medverkande: Abduljabbar Alsuhili, Alexander Abdallah, Tobias Borvin, Nils Dernevik, Oldoz Javidi, Gustav Berg, David Sigfridsson, Victoria Wikberg, Nicole “NicVibe” Wiberg, Rolf Christiansson, Ruben Lopez, Sara Ingelstam Fransén, Tinna Magnusdottir, Lena T Hansson

Scen/recension

Tilltalet, språket och temat. Peter Oskarsons uppsättning av Romeo och Julia på Helsingborgs Stadsteater är en Romeo och Julia mitt i vår tid och för så väl en Shakespearvan- som en Shakespeareovan-publik.
Direkt när vi kommer in i teatersalongen bjuds vi i publiken in i pjäsen – vi uppmanas att välja Julias eller Romeos släkts sida, att resa oss när furstinnan gör entré och bjuds på Veronas bästa pizza. Det är folkligt och välkomnande samtidigt som det finns ett underliggande hot, en underström av våld som vibrerar i luften och tydliggörs genom de unga, kaxiga männens tuppfäktande på scen – framförallt Alexander Abdallahs Tyball och David Sigfridssons Merco.

Ur kombinationen av Peter Oskarsons fantasifulla regi, skådespelare med känsla för publiken och en imponerande och nyskapande textbearbetning, gjord av Jan Mark och Peter Oskarson, blir hela föreställningen en spännande kombination av nytänkande och kärlek till originalet.
Rapartisten NicVibe (Nicole ”NicVibe” Wiberg) står för ett berättande och sammanhållande av historien tillsammans med clownen (Abduljabbar ”AJ” Alsuhili) i ett rappande som förstärker språkets rytmiska skönhet. I dialogen blandas också modernt språk med klassiska repliker på ett sätt som jag tror gör att alla åldrar känner sig välkomna och som lyfter fram Shakespeares blandning av humor, sexuella anspelningar och poetiskt språk.

Skådespelet är också en pricksäker blandning av gammalt och nytt där Gustav Berg gör en tonårigt känslostyrd Romeo som samtidigt övertygar stark i den klassiska balkongscenen och inte minst i sorgen när han tror sig hitta Julia död i gravvalvet. Lika fint balanserar Oldoz Javidis 13-åriga Julia mellan himlastormande kärlekslycka och otröstligt störtgråtande och övertygar också i gripande allvar när hon väljer att ta drycken som gör henne skendöd hellre än att gifta sig med Paris – här en tjockmagad, medelålders man.
Lena T Hansson, som vi senast sett som Alma i Fröken Frimans krig, gör också en suverän insats som vimsig, smygdrickande amma. Allra klarast lyser kanske ändå David Sigfridsson som en hetlevrad, otålig och androgyn Merco. Att han måste dö redan i första akten är en förlust som möjligen kompenseras av att han återkommer som död.

Och just döden görs också mer påtaglig än någonsin i denna tragedi, inte minst i scenografin. Alla dör på samma plats i scenens mitt på ett slags galler som kanske antyder en väg ut. Symboliskt blir också de som dör insmorda med aska i ansiktet och dröjer kvar på scen som vålnader bakom den rostiga järnmur som skiljer de bägge stridande släkternas rejäla träkulisser till hus åt. En mur som också visar sig vara porten till dödsriket.

Peter Oskarson, Jan Mark och även föreställningens scenograf Peter Holm var en gång med och grundade Skånska Teatern i Landskrona på 1970-talet. När de nu är tillbaka på en skånsk scen, lyckas de mycket övertygande göra en 400 år gammal klassiker skrämmand aktuell. Våldet som finns på Veronas gator och triggas av motsättningarna mellan släkterna Capulet och Montague (här Capo och Montán) är ett våld vi känner igen i verklighetens skottlossningar i Malmö och även Landskrona och Helsingborg. Genom att då och då låta skådespelarna gå ur pjäsen och reflektera över handlingen och sitt eget handlande blir detta extra påtagligt.
Och även om Romeo och Julia på Helsingborgs Stadsteaters scen är en av de mer upplyftande teaterupplevelser jag haft på länge så blir det också en deprimerande påminnelse om hur lite som har förändrats sedan Veronaborna i slutscenen förenas i ånger och skam över de idiotiska stridigheter som slutar med ett ungt kärlekspars död.

scen
Romeo och Julia
Scen: Helsingborgs Stadsteater, Storan, onsdag 4/10
Av: William Shakespeare
Översättning och bearbetning: Peter Oskarson och Jan Mark
Regi: Peter Oskarson
Scenografi och kostym: Peter Holm
Ljus: Per Sundin
Koreografi: Kajsa Giertz
Musik: Nicole ”NicVibe” Wiberg och Malte ”Cikada” Leander
Medverkande: Abduljabbar Alsuhili, Alexander Abdallah, Tobias Borvin, Nils Dernevik, Oldoz Javidi, Gustav Berg, David Sigfridsson, Victoria Wikberg, Nicole “NicVibe” Wiberg, Rolf Christiansson, Ruben Lopez, Sara Ingelstam Fransén, Tinna Magnusdottir, Lena T Hansson