Tidigare förvaltaren hyllar politikernas beslut

Det var mellan åren 1968 och 1975 som majoren och intendenten Alde Persson basade över det som i folkmun kallas Havremagasinet.

Vi står utanför hans gamla arbetsrum i det sydvästra hörnet av huset (bottenplan).

Han pekar i olika riktningar.

Där låg en berså som gav skugga åt hans bil.

Där fanns ett förråd.

Och där låg utedasset.

–Det sluttade ner när man gick dit. Ett torrdass. Mycket spartanskt. Chefen hade en egen del, den övriga personalen en. Men jag använde det nästan aldrig eftersom jag hade så nära hem.

Till sina egna erfarenheter har han genom åren adderat en hel del kunskap om byggnadens historia.

Kuriosa:

1921 installerades telefon i huset efter konseljbeslut på Särö.

Fram till 1928 förvarades här, förutom havre, främst orostat kaffe, bruna bönor och hårt bröd.

Efter 1928 tillkom bland annat salt sill och choklad.

Havremagasinets verkliga namn har varit ”Förplägnadsanstalten i Hässleholm” (1919-1939), ”Arméns Centralmagasin i Hässleholm (1939-1966) och ”Milointendenturförråd 151”).

– Efter 1986 behövdes det inte längre. Försvaret tecknade avtal med livsmedelsgrossister som skötte lagerhållningen.

Hur såg en vanlig arbetsdag ut under din tid som chef?

– Det var mycket kontakter med leverantörer och kunder. Det fanns ett trettiotal kunder, inte bara försvaret, utan bland annat rikspolisstyrelsen, kriminalvården och mentalsjukhus.

Förutom Havremagasinet hade man andra förvaringslokaler i bland annat Stoby och Markaryd.

Man förberedde sig på det värsta?

– Ja men så var det ju. Man lade ner mycket pengar på lagerhållning.

Den största dramatiken var i samband med förhöjd beredskap.

Det skedde övningar när världsläget blev instabilt.

– Man fick alltid ha med det i beräkningen.

Havremagasinet skulle skyddas från fientlig trupp och man stod i kontakt med militären.

–Det var roligt. En krydda.

Förutom Alde Persson hade en handfull personer sin arbetsplats på Havremagasinet. Vid behov och speciella händelser kvitterade han ut personalförstärkning från T4.

– Jag kunde ringa kasernkompaniet och be om tio man bland dem som hade handräckningsvärnplikt.

Bland minnena finns även de tillfällen då barnen och hustrun kom på besök.

– Barnen tyckte om att leka och hoppa omkring i byggnaden. Min fru kom dit och bjöd på fika. Det var påsk- och julfester.

Banden till byggnaden har förstärkts av dess egen historia.

– Timmer sågades upp på plats, varenda spik och bult är handsmidd. Det är hantverk i minsta detalj. Det imponerar och är lätt att förälska sig i.

Alde Persson var en av de specialinbjudna när Havremagasinet visades upp för första gången efter renoveringen.

Hur ser du på den förvandling som byggnaden genomgått?

– Jag besökte Havremagasinet strax innan renoveringen påbörjades. Att komma dit när det var klart var lite chockerande. Allt var nytt och fint men jag saknar freskerna som fanns på väggarna. Att man tog bort dem var synd, men de kanske inte var möjliga att bevara.

I det stora hela tycker han att renoveringen har varit varsam, ändamålsenlig och lyckad.

– Hässleholmarna har fått ett fint minnesmärke. Jag vill ge en eloge till politikerna som valde att behålla byggnaden och använda den. En eloge även till Hibab, som tagit väl hand om renoveringen.

Han vill även gratulera alla som får sin nya arbetsplats i byggnaden.

– Jag hoppas att man tänker lite på den samhällsnytta som byggnaden utgjort och dess historia.