Kan William och HIF resa sig en gång till?
Det är svårt att vinna på beställning. Det fick HIF bittert erfara i lördags när Lindsdal, i ingenmansland i tabellen, vände hem till Kalmar med en 4–2-seger i bussbagaget.
Svider det fortfarande?
– Klart att det svider! Just när det gick som det gick för Lund också så kändes det extra tråkigt, säger HIF:s mittback William Andersson.
Vad hände?
– Jag har inget riktigt bra svar. Jag tycker i alla fall inte att vi gick in och trodde att vi skulle vinna den lätt. Det gick inte vägen bara.
En omgång kvar.
Två träningar med laget är avverkade och två återstår. På lördag väntar Österlen i det som helst inte ska bli säsongens sista match för HIF.
Onsdagen är egentligen veckans träningsfria dag. Men inte för William Andersson som tillbringade kvällen på gymmet.
– Inga vilodagar här! Jag försöker hålla igång styrkan på hösten och har gymmet som en rutin, så det är skönt.
Lite extra styrka kan behövas i Skillinge. Inte minst med tanke på att Österlen har en del storväxta pojkar att tampas med.
– Ja, jag får bygga på mig lite tills på lördag, skrattar mittbacken som nickade in 1–0-målet när HIF mötte Österlen på Österås i juni.
Den gången tappade ”Di gröne” 2–0 till 2–2.
– Österlen är ett bra lag och man trodde väl att de skulle ligga högre i tabellen. Men vi ska bara spela vårt spel, det är det som har tagit oss dit där vi är. Jag tycker att vi har spelat riktigt bra fotboll.
Hur ofta springer tankarna iväg till Lund–Berga?
– Det är klart att man tänker på det. Den som säger något annat ljuger, även om det självklart gäller att ha mest fokus på vårt eget. Men visst hoppas vi och tror på Berga.
Och om ni inte skulle klara kvalplatsen...?
– Det hade varit fruktansvärt tråkigt. Jag vill inte ens tänka mig in i den situationen, jag passar nästan på den.
Har HIF i ettan att göra?
– Det tycker jag absolut. Vi har ett jättestarkt lag. Vi har sjukt roligt tillsammans, man skrattar mycket varje träning.
21-åringen ser fram emot serieavslutningen på Skillinge IP.
– Jag hoppas att så många som möjligt kommer för att stötta oss, så ska vi verkligen göra vad vi kan. Vi kör ända in i kaklet som farmor brukar säga.
