Per-Olof Ohlson trivs på traktorn. Foto: Håkan Jacobsson
Per-Olof Ohlson har tyckt om att greja med jordbruksmaskiner ända sedan han var pojke. Foto: Håkan Jacobsson

Scouten som trivs på traktorn

En av Per-Olof Ohlsons favoritsysslor är att sätta sig på traktorn och plöja, känna kraften: – Och så känns det ju lite som en pånyttfödelse när jorden vänds.

Han är inte bonde på heltid.
– Jag har 65 hektar och i dag är det för litet, konstaterar han.
Nej, hans huvudsakliga inkomst kommer från försäljning av traktorer; han representerar ett amerikanskt märke, täcker ett distrikt som i norr begränsas av de stora sjöarna, Vänern och Vättern, grovt räknat.

– Jag jobbar mot återförsäljare, så egentligen handlar det mer om marknadsföring än ren försäljning.
Men han vill arbeta med jorden själv också:
– Jag gillar att vara nära lantbruket. Det gör att jag kommer lite närmare kunden, förstår vilken verklighet de har att hantera.
Det händer förstås att säljjobbet och bonderiet kolliderar med varandra.
– Det finns ganska gott om maskinstationer i bygden, så om jag reser kan jag ringa till någon av dem och be dem göra jobbet.
Ett 40-tal resdagar om året brukar det bli. Annars har han kontoret hemma på gården i Löderup, helt nära Hagestadborgs mölla.
– Min farmor är född på den här gården, berättar han.

Själv växte han upp på gården intill, där också hans far föddes. Numera är gårdarna ihopslagna.
– Jag har alltid gillat lantbruksteknik. Har byggt, svetsat och donat.
– Så det jag gör nu är inte så långt från det jag höll på med när jag var ung.
När han läste till agronom i Uppsala var det också med teknisk inriktning.
I Uppsala fick han inte bara en utbildning, utan där träffade han också sin fru, Anna från Bohuslän, agronom även hon, med anställning på Bollerups lantbruksgymnasium.
Som pojke var Per-Olof Ohlson också med i scouterna, började som sjuåring.
– Jag höll på mellan 1979 och 1991, tills jag började i Uppsala.
– Jag tror att scouterna gav en grundtrygghet, ett självförtroende.
– Och så fanns där en karismatisk ordförande, Börje, som var en förebild i högsta grad.
– Det tänker man inte så mycket på när man är 15-20 år, men när själv får barn gör man det.

Han har sett till att lotsa in de båda döttrarna i scouterna och har själv blivit scoutledare igen.
En sak han uppskattar mycket med scouterna är att där är alla inte som han själv.
– I min värld, i jobbet, har alla lite samma typer av förmågor och intressen, vi blir lite likadana.
– När jag kom till scouterna mötte jag ju ett annat snitt av samhället och det är väldigt berikande.
Han exemplifierar:
– Man tror ju att alla barn är som ens egna.
Men ägnar man sig åt barngrupper inser man att det inte är så, att människor är olika och ibland behöver ta olika vägar till målet:
– Då kan det vara bra att ha med till exempel en lärare, som kan hantera det professionellt.

Per-Olof Ohlson påminner om att det på en mindre ort som Löderup gärna blir så att människor ofta är engagerade i alla möjliga sammanhang. Sålunda är han själv med i byalaget, om än inte så aktivt.
Han är också ordförande för LRF i trakten. Där är han bland annat med om att organisera en så kallad bondgårdstur, som går två julikvällar varje sommar.
– Vi tar en stor betvagn bakom en traktor, kör ner till Löderups strandbad och lastar mellan 80 och 100 personer på den.
– Sedan kör vi till en gård med nötköttsproduktion, sedan till möllan, sedan till en svinproducent. På vägen däremellan pratar vi om de grödor som växer där.
Mycket av snacket sköts av honom själv:
– Jag är ju van vid det från mitt jobb.
Tanken är att visa hur lantbruk bedrivs:
– Här i Löderup lever vi ju i ett samhälle där lantbruket tar plats, speciellt under tröskningssäsongen eller betsäsongen. Vägarna blir smutsiga – att man har en dialog och förklarar vad det är man gör tror jag är bra för alla.
Han berättar att han blev mycket glad när en sommargäst berättade att han gått över till att bara äta svenskt kött efter att han åkt med.

Bondgårdsturen har nu gått i 17 år. I början var målgruppen alla sommargäster, men Per-Olof Ohlson menar att det vore bra om fler ortsbor också åkte med.
Han själv är inte så mycket för det här med att åka bort på semestern:
– När jag kör traktor har jag semester.