Gamla tavlor har hon gjort till unika jackor.
Varför inte ha en krona på huvudet?
Det är med stor noggrannhet hon sprider i sin ateljé.

Hon vill påverka med sin konst

Hon valde sin egen väg och har gjort så under hela sin yrkesverksamma tid. Textilkonstnären Gitt Grännsjö, 73, följde sin innersta känsla och ger gamla dukar och tavlor ett nytt liv i kläder och smycken.

Även om hennes föräldrar, som drev en antikaffär, tyckte att hon skulle välja tryggheten framför ett konstnärsjobb.
– De hade inte en konstnärsbakgrund, men har ändå påverkat mig en hel del. Jag såg mycket av vad pappa gjorde och det satte igång fantasin hos mig, säger Gitt.
Utan att tänka på det skolades hon in i vanan att återvinna saker.
– Vi hade bara begagnade saker hemma, alla möbler och allt porslin var begagnat, så det har varit en självklarhet för mig, likaså att kompostera, säger Gitt, som också tyckte om att teckna.

Under hela sin uppväxt sparade hon pengar som skulle användas till något speciellt. Ett sparkapital använde den då 19-åriga Gitt till en sommarkurs hon läst om i en tidskrift, på Cappellagården på Öland. En skola som möbeldesignern Carl Malmsten drev. Hennes stora önskan var att gå syslöjd, men hon kom in på träslöjd. När hon blev kallad till Malmsten frågade han henne:
”Vad vill du bli?”
”Jag ska bli arbetsterapeut – det tycker mina föräldrar – men helst av allt vill jag bli textilkonstnär.” svarade Gitt, som fick som svar:
– Man ska inte gå efter vad föräldrarna vill, utan man ska gå efter sin egen känsla.
Där och då bestämde hon sig. En resa som fortsatte på Konstfack, som hon gick ut 1968.

Det var där Gitt Grännsjö träffade sin nuvarande kollega Agneta Oledal. Men det dröjde till pensionsåldern innans konstnärerna gjorde slag i saken och började ett samarbete under namnet Korona.
– Hon sitter i Gössäter i Västergötland och jag här, så mejlar vi varandra i princip varje dag. Det är alla tiders. Vi nöter inte på varandra, men inspireras och blir nyfikna på varandras konst, berättar Gitt.
Tillsammans gör de om gamla och bortglömda saker; korsstygnstavlor blir till jackor, dukar förvandlas till klänningar och skinnjackor blir till smycken.

– Vid första titten kan det se lite banalt ut, men man kan ändra sig efter vägen, för nu tycker jag det är fint, berättar hon och fortsätter:
– Jag vill inte jobba med det traditionella. Vill heller inte sitta fast i något, utan utvecklas och göra något annorlunda än vad det är avsett för. Jag vet inte varför det är så. Jag blir bara fängslad utav olika material och ser möjligheter i olika tyger. Det är så formbart och väldigt intressant att jobba med.
Att jobba med gamla saker var en självklarhet för båda konstnärerna.
– Vi tycker båda att det kastas för mycket eller att saker bara ligger och skräpar i lådor och inte gör någon nytta. Så varför inte göra annat och nytt av det? Vi vill ta det till ljuset igen, på ett annorlunda sätt, säger Gitt.

I samband med att kronprinsessan Victoria skulle gifta sig kom idén med att sy upp alternativa bröllopsklänningar.
– Nej, dyrt är inte min grej. Då såg jag framför mig dyra, fina bröllopsklänningar, säger hon om sin första tanke.
”Du tänker fel. Det finns så många dukar på loppis att göra bröllopsklänningar av. Dukar är ett billigare alternativ, för alla har inte råd med den lyxiga varianten.” sa Agneta till mig.
Där föddes en utställning som blev en storsuccé.

En ung tjej gick runt och tittade på klänningarna och såg nästan sur ut. Då sa den unga kvinnan:
”Vet Viktoria om detta?”
”Det tror jag inte och hon har redan en designad klänning” svarade jag.
”Om hon fick veta och se dessa är hon inte sämre att kunna ändra sig” sa hon vidare.
– Det är ett fantastiskt erkännande. Det är den finaste komplimangen vi har fått någon gång, säger Gitt stolt.
Åren har gått och det har blivit avsevärt fler utställningar med smycken och kläder som fått ett andra liv för Gitt, som har öga för färg och form.

– Jag tror att de som jobbar med kläder och mode har den där känslan att man känner på sig när det finns ett behov av något annat när de haft en viss färg ett tag. Då vill man ha något nytt. Det är som att man inte vill äta samma mat alltid.
– Som hantverkare vill jag göra något med händerna och vill naturligtvis påverka med min konst. Men det viktigaste för mig är att utveckla en idé till att det blir något i verkligheten. Det är processen som är spännande, avslutar Gitt Grännsjö, och ser fram emot nya utställningar framöver.