Pumpatider är bra tider för Veronica Liljeroth som får bra bonusträning på sin arbetsplats. 28-åringen har funnit sin passion på gymmet och i Strongwoman. Foto: Marika Höghäll

Veronica är Tyringes Strongwoman

Hon är inte stor – men hon är stark.
Ve­ro­ni­ca Lil­je­roth är in­ne­ban­dy­spe­la­ren som sadlade om och blev en Strongwoman.
– Det­ta är min pas­sion, säger 28-årin­gen från Ty­ringe.

Namn: Ve­ro­ni­ca Lil­je­roth.
Ål­der: 28 år.
Bor: Ty­ringe.
Fa­milj: Dot­tern Aman­da, 8, och pojk­vännen Ola Nilsson som bor i Kris­tian­stad.
Gör: Job­bar på RP-frukts la­ger (som vid års­skif­tet by­ter namn till Grön­saks­hallen So­run­da).
Aktuell: Kom tvåa i Flens Strongwoman och knep en bil­jett till Arnold Sports Festival 1–4 mars i Co­lum­bus Ohio, USA.

Ve­ro­ni­ca har sina id­rotts­rötter i in­ne­ban­dyn och Röke IBK men när en knä­ska­da satte stopp sökte hon sig till gymmet. Det var för fyra år se­dan.
– Sen kände jag att det började bli lite trå­kigt med alla re­pe­ti­tioner, så jag ville göra nå­got nytt.
I sam­ma veva träf­fade hon pojk­vännen Ola som tävlar i Strongman.
– Det var på så vis jag kom in på det­. Och det­ta är verk­li­gen jag! Jag älskar ut­ma­ningar och har en jäk­la vin­nar­skal­le, säger Ve­ro­ni­ca och strå­lar med hela an­sik­tet.

I Strongwoman lyfter man stockar, bär blytunga väskor och halar in bilar.
Hon började med Strongwoman i ap­ril och täv­lings­de­buten klarades av i juli. Då gick Ve­ro­ni­ca i -82-ki­los­klassen och slutade fyra.
– Då tänkte jag att jag ska upp på pallen. Ett steg till så är jag där.

Hon be­stämde sig för att gå ner en vikt­klass och två må­nader senare vägde hon in på 63,3 kilo i Flen ef­ter rena brottarbantningen.
– Jag hade fyra hek­to till­go­do. Det var tufft men jag fixade det. Dagen ef­ter vägde jag 69, skrattar hon.
Täv­lingen gick över för­vän­tan. Ve­ro­ni­ca slutade tvåa och knep en bil­jett till Arnold Clas­sic i USA näs­ta vår. Just nu på­går jakten på att hitta spon­sorer till Ame­ri­ka­re­san.

Finns det nå­gon riktigt hemsk gren som du helst hade sluppit?
– Vi har ju de där väs­korna som vi går med. De tyngsta som jag har gått med har vägt 100 kilo – i var­je hand. Jag tyc­ker det är job­bigt även om jag har börjat gilla det mer och mer. Oket är ock­så job­bigt och man ving­lar fram. Det gäller verk­li­gen att spänna hela kroppen, fram­för­allt ma­gen.
I Strongwoman krävs inte en­bart styr­ka.
– Det är myc­ket tek­nik i alla grenar. Jag kommer att satsa myc­ket på den i höst och vin­ter.

Skal­len är kan­ske hen­nes främs­ta styr­ka.
– I och med att jag har levt som en­sam­stå­en­de i sju år så har jag all­tid vetat vad jag vill, vad jag ska och hur jag ska göra det. Det är en tuff resa men jag har all­tid sagt att jag ska fixa det. En dag i ta­get är mitt mot­to, säger Ve­ro­ni­ca som får fin stöt­tning av sin mam­ma och styv­far.

Hur myc­ket trä­nar du?
– Det va­rierar. Cir­ka fyra-fem gånger i vec­kan på tre oli­ka gym, både i Ty­ringe och i Kris­tian­stad.
Hon har de per­fekta för­ut­sätt­ningarna till bo­nus­tr­äning på jobbet. På RP Frukts la­ger finns möj­lig­het till tun­ga lyft, balkar att häva sig upp i och det är in­gen ovan­lig­het att steg­räk­na­ren par­kerar på 20 000 när ar­bets­dagen är över.
– Så det blir in­gen cardio hem­ma – bara på jobbet.

På la­gret lyf­ter hon bac­kar som väger 15–25 kilo.
– Det är inte jät­te­tungt så ibland tar jag lite fler. Jag har inte varit här så länge men älskar jobbet. Minst en gång om dagen säger jag ”det­ta är bra tr­äning”. Mina arbets­kom­pisar tyc­ker nog att jag är lite trött­sam.

Är det en skön käns­la att vara så stark?
– Jag gillar girlpower. Här job­bar mån­ga unga och vi plojar med var­and­ra ibland. Här är en kil­le som skojbråkar och puffar på mig, så ibland tar jag bara ho­nom och slänger iväg ho­nom. Det är en ganska skön käns­la att man kan göra det.

Ve­ro­ni­ca upp­skattar att ha styr­kan även i rollen som mam­ma.
– Jag kan lyf­ta min åt­ta­år­ing om hon vill, för att ha hen­ne på ryggen el­ler axlarna. Man ser hur glad hon blir över att jag kan göra det och att vi kan leka or­dent­ligt, det be­tyder myc­ket för mig. Det är ju inte alla som kan.

Hon hop­pas att fler tjejer ska få upp ögonen för tr­äningen och täv­lings­formen Strongwoman.
– Det är tungt och det är job­bigt, det ska folk veta – men det är så fruk­tans­värt ro­ligt. Jag tyc­ker att tjejer ska prova. Vi tjejer kan vara starka utan att man ska be­höva vara rädd för att se stor ut. Jag är inte så stor. Bara det inte kommer tjejer som är starkare än mig – det gillar jag inte, säger Veronica och skrattar.

Namn: Ve­ro­ni­ca Lil­je­roth.
Ål­der: 28 år.
Bor: Ty­ringe.
Fa­milj: Dot­tern Aman­da, 8, och pojk­vännen Ola Nilsson som bor i Kris­tian­stad.
Gör: Job­bar på RP-frukts la­ger (som vid års­skif­tet by­ter namn till Grön­saks­hallen So­run­da).
Aktuell: Kom tvåa i Flens Strongwoman och knep en bil­jett till Arnold Sports Festival 1–4 mars i Co­lum­bus Ohio, USA.