”Viktigt att vi som stammar hjälps åt”
Nyligen passerade den internationella stamningsdagen, en dag för att uppmärksamma och belysa stammande personers problem.
En av de vanligaste känslorna bland stammande personer är, enligt Johan, känslan av utanförskap och utsatthet – att man inte blivit den man ville eller kunde bli.
– Vad som ofta är ett större problem är alla skuld- och skamkänslor, att man inte duger. Att man inte kan, inte kommer att få jobb, flickvän eller komma in på den utbildning man vill. För att man känner sig kass på grund av att man stammar. Om det känns bättre inombords så kommer stamningen att bli ett mindre problem, säger Johan.
– Man pratade om att ”härda” sig. I terapin kunde man ringa till en affär och fråga om priset på coca cola, eller stammandes ställa frågor till vilt främmande människor på stan. Man utsatte sig för det man var mest rädd för.
– Det kan handla om att sänka tempot, ta pauser, jobba med andningen, tänka på att tala i korta fraser på utandningsluften. Tänker man på till exempel taltempo, artikulation och pauser, då finns det inte så mycket utrymme kvar till att stamma. Logopeder jag känner jobbar nu med båda bitarna, dels talteknik, men också med det psykosociala.
Enligt Johan Ascard finns det mycket som kan göras för att förbättra situationen för personer som stammar. Men viktigt är även att den som stammar hjälper till.
Namn: Johan Ascard.