Kamrat noll procent
Kristdemokraterna förefaller ha fastnat under riksdagsspärren. Man ska inte lägga onödigt stor vikt vid opinionsmätningar, men i det här fallet kan man prata om en tendens som sedan länge är statistiskt säkerställd.
Helgens riksting i Uppsala lär handla om krishantering inför valrörelsen. Partiet måste helt enkelt hitta en plattform: den de har duger inte. Ebba Busch Thor försökte med en högersväng i början av sitt ledarskap. Men att skälla på IS-krigare är en alldeles för smal fråga, även om hon gjorde det bra och retorikexperterna var nöjda. Det var antingen fel högersväng, eller inte tillräckligt tvär, beroende på hur man ser på det: övriga partier har gått längre eller profilerat sig bättre i de frågor där KD försökt ta ledningen, som välfärd, försvar och invandring.
Tinget kommer att rösta om en plan för att stärka sjukvård och välfärd, som de kallar ”välfärdslöftet”, men även andra partier tävlar om att stärka upp vården med reformer och mer pengar. Partierna är i stort överens om att försvaret behöver pengar. Både Moderaterna och Sverigedemokraterna har gått längre med förslag för att begränsa invandringen än KD, så inte heller detta har de lyckats etablera som profilfråga.
De övriga frågor som kommer att tas upp på stämman känns inte tillräckligt tunga. Det är smala frågor som burkaförbud och sockerskatt. Att vilja inskränka aborträtten är förhoppningsvis ingen kioskvältare heller.
Lägg till det att Moderaterna nyss befunnit sig i kris och lär vara ovilliga att ge stöd i form av ”Kamrat fyra procent” eller ”Kyrkobroder fyra procent” eller vad man vill sätta för etikett på borgerligt stödröstade. Det räcker med att stödröstandet sjunker marginellt för att partiets riksdagsmandat ska vara i fara.
Det finns en teori med gott vetenskapligt stöd om att väljarna gillar att rösta på en ”underdog”: någon som går in i valrörelsen i underläge. Kanske blir det det som KD får hoppas på. Men det är en smal chans även i bästa fall. Martina Jarminder
