Var kan kött- och vego mötas?

Trots att Ulf Lövgren och jag har olika åsikter om vi är skapta köttätare eller ej, finns det vissa fundamentala fakta som vi måste förhålla oss till för att vi långsiktigt ska överleva som art. Inte minst rädda den enda planet som vi har till vårt förfogande. Det är inte lönt att bråka om vad som är rätt eller fel. Vi kan inte övertyga varandra, utan det handlar mer om proportioner.
Jag är ingen rabiat vegan, men undviker helt kött i dess olika former. Ej heller förkunnar jag min livsstil i tid och otid. Endast om det kommer på tal förklarar jag mina bevekelsegrunder. Att avvika från normen köttätare har naturligtvis sitt pris på det sociala planet, men det är i dag inte så extremt ovanligt som det var på femtiotalet. Faktum är att man möts med viss respekt, inte en nedlåtande attityd.

Du skriver att globalt äts mycket vegetabilier och att med ökat välstånd ökar köttkonsumtionen. Frågan infinner sig då, kan planeten försörja alla med den konsumtionen av kött som vi tillåter oss? Den frågan besvarar inte Ulf Lövgren. Om alla jordens invånare skulle leva efter vår köttnorm, förlåt uttrycket, så skulle all tillgänglig odlad areal gå åt endast till att odla foder åt våra husdjur. Det skulle bli en torftig och vitaminfattig kost. För det är väl ändå så, Ulf Lövgren, i solidaritetens namn har väl alla samma rätt till den konsumtion som vi tillåter oss?
Försök att få den ekvationen att gå ihop?
När det sedan gäller det sätt vi behandlar djuren, så kommer inte djurhälsan i första rummet. Det är en ständig kamp för att producera mer och mer och vi proppar i dem antibiotika m.m., som får ödesdigra konsekvenser för vår egen hälsa i form av resistens. Notera att vi importerar hälften av vår köttkonsumtion
från länder med ännu sämre djurhänsyn. Hur många tänker på det när man står framför köttdisken?
Det sätt vi föder upp djur i fångenskap är enligt mig inte etiskt försvarbart och det gäller även kassodling av fisk och som är minst lika förödande för naturen. Det sätt vi lever på gör planeten fattigare och fattigare på arter som utrotas i en allt snabbare takt, inte bara djur även insekter och växter. Har vi råd och rätt till det?
Ska vi långsiktigt överleva som art, måste vi radikalt ändra vår livsstil. Om vi (alla människor) fortsättningsvis tänker oss att leva på den standard vi gör i dag, så klarar inte planeten mer än 1-1,5 miljard människor. Då menar jag inte bara 50-100 år framåt i tiden. Vilka drastiska politiska beslut måste till för att åstadkomma en så radikal förändring av befolkningsutvecklingen? Vi skulle tvingas leva i minst tre till fyra generationer med en inverterad befolkningspyramid. Vilken politiker vågar stå upp och ge oss det budskapet? I stället trumpetas det ut tillväxt, tillväxt tillväxt i en lovsång om lycka och välfärd. Vi måste inse att vi kommit till vägs ände och jag hoppas att du Ulf, och andra måste inse detta och ställa oss på barrikaderna för att rädda vår planet och överlevnad som art.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar