Mick Rock, stilbildande fotograf. Foto: Ralph Bretzer
Mick Rock, stilbildande fotograf. Foto: Ralph Bretzer
Mick Rock, stilbildande fotograf. Foto: Ralph Bretzer
Mick Rock, stilbildande fotograf. Foto: Ralph Bretzer

Mannen som plåtade 70-talet ställer ut i Malmö

Malmö Hans bilder finns i var och varannan skivsamling. De pryder omslagen till album med David Bowie, Lou Reed, Iggy Pop och Queen för att bara nämna några.
Under fredagen öppnar en utställning med Mick Rocks bilder i Malmö och upphovsmannen själv är i stan.

I fönstret på Galleri M1 på Gamla Väster i Malmö, där Mick Rocks bilder ställs ut med start på fredag, står två stora fotografier. Den ena är omslaget till det brittiska rockbandet Queens andra album och den andra är en bild av David Bowie, tagen i dennes hem i Beckenham, England, 1972. Den sistnämnda skulle visa sig milt uttryckt viktig för Rocks framtid som stilbildande fotograf. Det var för bilderna på honom som han skulle bli värdsberömd.

När vi möts sitter Mick Rock under en svartvit bild där Iggy Pop har armarna om David Bowie och Lou Reed.
– Bowie hade byggt en kamratskap med Lou och Iggy som båda hade haft mindre karriärer tidigare som bleknat. Det var ett litet vortex som visade sig vara kulturellt signifikant, berättar han.

1972 och -73 släpptes tre album, samtliga med Rock-bilder på omslagen, som skulle cementera såväl hans egen som artisternas respektiver roller i musikhistorien: David Bowies Ziggy Stardust, Lou Reeds Transformer och Iggy & the Stooges Raw Power.

Orden flödar ur Mick Rocks mun när han berättar och tankespåren springer hit och dit och det är inte alldeles lätt att följa med i flödet och ännu svårare att få en syl i vädret och ställa en fråga. Inte sällan ställer han dem i stället själv.
– Vilka fotografer har influerat mig? Inga. Det som influerat mig var den unika karisman hos vissa av mina tidiga objekt.

Det ena kända namnet ur rockhistorien efter det andra flyger förbi, men det är Bowie han ständigt kommer tillbaka till.
– David var en opportunist på den riktiga konstnärens vis – som en Picasso eller Dali. Han var manipulativ men han hade varorna.
– Om det finns någon i rockvärlden som är Picasso så är det han. Det finns en densitet och komplexitet till hans karriär och hans verk …

Några av de ikoniska omslag Mick Rock skapat.

I slutet av 60-talet pluggade Mick Rock litteraturvetenskap vid Cambridge och lärde känna den egocentriske före detta Pink Floyd-medlemmen Syd Barret – vars album The Madcap Laughs från 1970 han tog omslagsbilden till – och det var via honom som han skulle få kontakt med Bowie.

– Jag har faktiskt en ganska klassisk brittisk utbildning. Jag vet inte om det har influerat mitt fotografi men allt det jag läst i kombination med de psykedeliska delarna har påverkat hur jag ser de här karaktärerna. De var inte bara musiker eller ett sound, jag såg dem mer som chimärer, nästan som varelser – sprungna ur min galenskap lika mycket som någonting annat – som något från en annan värld.

Hur förhåller sig bilden till musiken när du ska fotografera för ett albumomslag?
– Artisten ger mig ofta något i sättet de presenterar sig själva även om det inte är fullt utvecklat. Jag skulle inte vara så pretentiös att jag säger att det handlar om att fånga essensen, snarare smaken. Att fånga essensen är att gräva lite djupare.

Trots hans stora roll i att sätta bild till musiken i en tid när bilden av hur popmusik såg ut inte var så cementerad som den är i dag, säger han sig inte vara besatt av fotografiet.
– Nej, det är vad jag gör. Jag är besatt av förändrade sinnestillstånd. Jag är besatt av mässande, massage, kiropraktik, akupunktur och vad de gör med ens psykofysiska varelse. Jag kallar mig alternativ knarkare.

Karriären har fortsatt efter den centrala och stilbildande perioden med Bowie, Reed och Iggy Pop. Listan över storstjärnor han plåtat förefaller ändlös och sträcker sig fram till dagens storstjärnor som Lady Gaga och Alicia Keys. Just nu är han aktuell med Guccis senaste kampanj. Hur känner han själv egentligen för epitetet: “Mannen som plåtade 70-talet”?
– Det är dubbeleggat, som du säkert förstår. Det är ingen som pratar om mina bilder på Bob Marley eller Ozzy Osbourne.

Vi bläddrar igenom boken Exposed med ett urval bilder från hela karriären. På uppslaget efter en rätt utflippad bild på Genesis dåvarande sångare Peter Gabriel stannar vi vid en förhållandevis anonym svartvit bild av bandets trummis Phil Collins.
– Vad är det som är så speciellt med den bilden? Jo, det är en bild av Phil Collins med hår.

Du verkar ha en lättsam relation till dina gamla bilder.
– Ja, den här skiten vägrar ju försvinna. Och den fortsätter att ge mig pengar, säger han med ett skratt.

Nyhetsbrev

Veckans ibladningar