Nya S långt från Gö­ran Persson

I slu­tet av 1990-ta­let gjorde Gö­ran Persson (S) och Olof Johansson (C) upp om nya bud­get­reg­ler. Syf­tet var att un­der­lätta för mi­no­ri­tets­re­ger­ingar att få ige­nom en bud­get i riks­dagen utan att ris­kera att oli­ka ma­jo­ri­teter drev ige­nom ut­gifts­ök­ningar med stora bud­get­un­der­skott som följd.
Då hade de svens­ka stats­fi­nanserna raserats med en stor stats­skuld som följd, vil­ket ledde till att rän­te­be­tal­ningar blev den största bud­get­posten och där­med stat­lig verk­sam­het och oli­ka bi­drag måste be­gränsas.
De nya bud­get­reg­lerna in­ne­bar bland an­nat ett över­skotts­mål på från bör­jan två pro­cent av BNP över en kon­junk­tur­cy­kel för att minska stats­skulden, att hela stats­bud­geten skul­le an­tas i ett klubb­slag och ett bud­get­tak som fast­ställs ti­digt i bud­get­pro­cessen för att ga­ran­tera att över­skotts­målet nås.

Då var Mo­de­raterna inte med på upp­gö­rel­sen men alla par­tier utom Vänsterpartiet ac­cep­terade snart re­gel­verket. Un­der Alliansregeringen var fi­nans­mi­nis­ter An­ders Borg (M) den starkaste för­sva­ra­ren av bud­get­reg­lerna. För var­je re­ger­ing un­der­lättar det bud­get­ar­be­tet.
Men med Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­nas in­trä­de i riks­dagen, och sär­skilt po­si­tionen ef­ter va­let 2010 som tun­gan på vågen mel­lan blocken, ändrades plöts­ligt för­ut­sätt­ningarna.
2013 an­vände Socialdemokraterna, som kon­stru­erade bud­get­reg­lerna, inte bara V och MP utan ock­så SD som stöd för att bryta mot re­gel­verket. En av re­ger­ingen fö­re­slagen skat­te­sänk­ning bröts ur hel­heten och avvisades. En ex­tra be­sparing på ut­ri­kes­de­par­te­mentets an­slag drevs ock­så ige­nom.
Ste­fan Löfven och Mag­da­le­na Andersson kände sig inte läng­re bundna av Gö­ran Pers­sons upp­gö­rel­se 15 år ti­digare. Inte hel­ler tänkte de på att de kun­de sitta i Rein­feldts och Borgs po­si­tion senare med sam­ma risk för att bud­get­reg­lerna skul­le kö­ras över av en riks­dags­ma­jo­ri­tet.

I som­ras dis­ku­terade Allians­par­tierna möj­lig­heterna att göra nå­got lik­nan­de men de fyra par­tierna stannade för att av­stå från att bryta upp re­gel­verket. En ut­redning hade re­dan till­satts för att se över re­gel­verket med syf­tet att skapa ”en tyd­ligare bud­get­pro­cess”.
Istäl­let för att gå in i bud­get­pro­cessen hotade Alliansen med att rikta miss­tro­en­de­vo­tum mot nå­gra mi­nis­trar, om spe­ci­fi­cerade skat­te­höj­ningar fö­re­slogs. Det fick till följd att re­ger­ingen av­stod från att höja bryt­punkten (och där­med in­komst­skatten för många) och att höja skat­ten för små­fö­re­ta­ga­re ge­nom ändrade 3:12-re­gler.
Det var in­get for­mellt brott mot bud­get­reg­lerna men på gränsen. En miss­tro­en­de­om­röst­ning om kon­kret sak­po­li­tik är inte sär­skilt lämp­lig.

Det tog dock Socialdemokraterna som mo­tiv för att hop­pa av den ge­men­samma am­bi­tionen att tyd­lig­göra bud­get­reg­lerna. Istäl­let för att ar­gu­men­tera i sak för S-le­da­möterna i kom­mit­tén propagandistiskt fram att ” bor­ger­liga re­ger­ingar vid tre till­fäl­len (…) läm­nat ef­ter sig stora un­der­skott i stats­fi­nanserna”. S och MP går inte med på några för­slag om för­stär­kta bud­get­reg­ler.
Det är be­klag­ligt. Gö­ran Persson och Olof Johansson var fram­synta i slu­tet av 1990-ta­let. Den nya S-le­dningen för­skingrar arvet från Gö­ran Persson.